Hur mycket ...

[GS]

... av en båt måste finnas kvar för att det skall vara en båt?

Hon flyter i alla fall!

DSC00416 resized.jpg (85.74 KiB) Viewed 6650 times

Bilden togs häromdagen vid Gullbergskajen och man ser Flink i bakgrunden.

mvh Göran S

[Böll]

Kanske ska bli en bobåt med öppen planlösning....

[Donkeyman]

En typisk "Västindiendröm". Man måste ju "bara" fixa lite småsaker .......... Så kan vi segla.

[GS]

Och där finns också andra drömmar, exempelvis att bli det bästa cafét, eller ölschappet vid kajen. Fast förra isvintern gick hårt åt drömmeriet och den bistra verkligheten sänkte en och annan högtflygande plan.

Och där finns andra objekt i starkt behov av motorsåg kan man nog tycka.

Det måste väl vara ett öde värre än döden för en riktig båt att bli fjättrad vid kaj och behöva åse servering av gorilla-öl till kreti och pleti i resterna av byssan?

mvh Göran S -kanske lite väl negativ?

[Donkeyman]

Men om man inte skall vara satirisk. Utan rent realistisk. Så var det en mängd med så kallade "Västindiendrömmar" som låg runt omkring Stockholms kajer för inte så många år sedan. Många kallade dem för "jordhögar". Vilket kanske var just ett utslag av realism.

Men ganska typiskt för de här projekten var att någon / några köpte en "jordhög" genom att skramla ihop absolut allt man hade av pengar, inklusive att man hade sålt det man ägde av säljbara ting. Därefter tog man sin nya egendom i besittning. Och målsättningen var givetvis en färd till Västindien där man skulle göra grova stålar på fraktfart eller genom att köra turister. Hur som helst så startade projektet med en enorm aktivitet. Sådan aktivitet som bara kräver gott humör och muskler. Det vill säga - man rev sönder och samman det som eventuellt var användbart ombord. Efter ett par år som skeppsredare hade man skapat en "jordhög" som det inte gick att köra med. Det gick inte heller att bo ombord, inte ens sommartid. Därför att man rivit väck allt "som måste bort" innan man började den stora renoveringen.

Problemet var bara att när man gick över från rivnings- till uppbyggnadsstadium så krävdes det nya pengar. Och det var inte småpengar utan pengar "King Size". Så man gjorde allt för att skaffa pengar. Det var övertid på det vanliga jobbet, köra droska på nätterna, sitta i t-banespärr på helgerna och på alla sätt skramla ihop kulor efter förmåga. Kulor som i grunden inte räckte till något som helst. På den lilla fritiden satt man ombord och smed planer.

Efter 10-15 års hårt slit gav man upp. Och sålde vraket till någon ny entusiast. Som omedelbart underkände allt som den förre ägaren hade åstadkommit och gick in i en tvåårig rivningsfas. Och så vidare ........ Nu skall erkännas att några få av de här projekten faktiskt blev seglingsklara. Några med telefonstolpar stående på däck som master och med vanliga kopplade villafönster på bryggan. Men man kunde till nöds göra några små turer fram och tillbaka i skärgården. Och så fanns det ett par undantag som man faktiskt gjorde till riktiga pärlor.

Så varför skulle det inte gå att göra båt av "jordhögarna" i inlägget. Den siste entusiasten (dåren) är inte född än.

[m/s munter]

om jag inte ser fel så är det nog skutan jag fotade tidigare på det här forumet.. reparation delux hette nog inlägget.. då skulle dom bara kasta loss och segla mot stockholm...