M/S Svendborg Maersk

[ag.b]

M/S Svendborg Maersk
Svendborg Maersk var rederiets första riktiga container båt byggd 1974 på I.H.I. Aioi varvet i Japan och var på 40.340 ton 261,2 lång och 32,3 bred med två Sultzer diesel maskiner på vardera 34 800 hästkrafter och två propellrar som gjorde att hon kunde komma upp i en fart av 26 knop

Henne mönstrade jag på i Hong Kong den 21 december 1978 och mönstrade av i Rotterdam den 10 oktober 1979 då hette hon Seatrain Charleston

Jag och en kompis från Gotland var hemma från sjön samtidigt med fickorna fulla av pengar,men vad skulle man göra av dom på! ,det var inte mycket att ta sig till i Fårösund där vi bodde eller på Gotland överhuvudtaget mitt i vintern, så vi bestämde att åka ner till Thailand, istället för att gå där hemma i snöslasket och slå dank och bara dricka pilsner hela dagarna,det kunde man lika gott göra där nere i värmen tillsammans med små fina thailändskor,och bra mycket billigare..

Så det blev ett telefonsamtal till linjeflyg, som bokade plats åt oss till Bromma flygplats i Stockholm samma dag ,sedan blev det naturligtvis taxi till flygplatsen i Visby-------- Pengarna hade börjat rulla.

I Stockholm tog vi sedan in på Sjöfartshotellet vid Slussen ett par dagar innan vi fick flyg till Bangkok, den mesta vakna tiden där tillbringade vi i Kajutan som var en mycket trevlig restaurang som låg i bottenvåningen av hotellet.

Till Bangkok flög vi med Ryska Aeroflot som var det billigaste alternativet.
Visum behövdes inte..man fick tre månader direkt på flygplatsen i Bangkok och det var tillräckligt för oss. Men först var den mellanlandning i Moskva och efter ungefär tio timmars väntetid, med en hel del massa Vodka och saltgurka som vi
konsumerade tillsammans med ett gäng andra svenska fyllehundar som åkte med det beryktade Dyngresor kom vi så till Bangkok och The land of smiles.
Dödens Håla
Efter vi hade gått igenom passkonrollen och fått våra pass stämplade och hämtat vårt bagage som inte var mycket en halvfull resväska ungefär, ett par jeans några t shirts och kalsonger ,mer behövdes inte.

Från Don Muang flygplatsen tog vi sedan en taxi till Khlong Thoy till ett ställe jag hade bott på förra gången jag var i Bangkok 1976 som kallades för Dödens håla, som var ett gammalt trähus på en gata som hette Soi San Suk och som ägdes av en gammal dansk sjöman som hette Per Kastrup och hans madam Noi.

Dom hade också ett värdshus nere på waterfronten som hette Copenhagen bar
dit vi brukade gå och äta och få en och annan bajer.

Schanghajad
En dag när vi som vanligt satt nere på Copenhagen och hällde i oss litervis med pilsner kom Jörgen Lundbeck, som var danskarnas sjömansförmedlare i Bangkok dit och skulle ha fatt i en matros till en containerbåt som hette Svendborg Maersk.
Ingen av dom danska och övriga scandinaviska matroserna som satt där ville ha den ,dom flesta hade precis mönstat av och hade gott om pengar ,är det ingen annan här som vill ut och segla sa han ,och dom pekade på mig ,nå vad säger du sa han har du lust att pröva en dansk båt? Ja för fan svara jag i fyllan och villan inga problem jag kan segla under vilken flagg som helst. Skite gott sa han och bjöd på en pilsner sedan gick han..

Jag hade blivit lite för full ,så jag vinglade ut från Copenhagen och tog en Tuk-Tuk (Trehjulig Taxi) hem till dödens hula och la mig några timmar. När jag sedan kvicknade till liv igen hade jag sandpapper i käften ,och var naturligtvis både törstig och lite hungrig, så det blev en Tuk-Tuk ner till Copenhagen igen

När jag kommer in och får satt mig med ner med en kall pilsner, kommer barägarn Per med ett kuvert och lägger framför mig, här har du biljetten upp till Tokyo i natt säger han Vad då för biljett! jag skall inte ha någon biljett till Japan svarar jag tillbaka, Jo det kan du ge dig fan på att du skall, du har ju sagt ja till en Maersk container båt, och tar du inte den ,så tar dom en Fillipinare istället och vi förlorar ett jobb, det får inte hända.

Jag undrade vad fan han stog där och snacka om ! jag kom inte ihåg någonting om att jag hade sagt ja till någon båt, men det var nog fan bäst att ta emot biljetten och dra iväg hem till hålan igen och packa ,och sedan ta en taxi ut till Don Muang, för att flyga upp till Japan, annars hade jag nog fan fått kompani stryk av dom andra sjöfolken där inne.

Vi hade nu varit i Bangkok två månader så pengarna började bli små ,men jag hade till biljetten upp till Japan ,som jag var tvungen att betala själv ,på grund av att det inte var en oficiell sjöförmedling i Bangkok ,utan allt gick ut ifrån Yokohama och Kobe..

Yokohama
Det var flera stycken som skulle flyga upp till Japan ,som jag träffade ute på Don Muang flygplatsen, som skulle till olika båtar,några motormän ett par däcksfolk och så Peder en matros från Köge som skulle mönstra på i Yokohama precis som jag (trodde vi då)

Vi drack och ljög för varandra tills vi somnade där uppe i planet så när vi landade på Haneda Flygplatsen trettio kilometer utanför Tokyo var man inte riktigt på topp, och kallt var det där också, men inga problem det fanns öl automater uppsatta överallt, efter några Kirin öl tog vi oss därifrån med buss till Yokohama.

När vi kom fram och letat rätt på Maersk kontoret var det stängt till allt helvete, eftersom mina sista pengar hade gått till biljetten och dansken hade heller inte många slantar att göra av med ,så det fick bli ett billigt hotell,en natt.

Jag hade hört av sjöfolken i Bangkok att dom som flög upp till Japan och Yokohama,brukade bo på Oriental hotel ,som i Bangkok var det finaste och dyraste hotellet ,men i Yokohama ett billigt litet skit hotel,där sjöfolket bodde när dom gick och väntade på jobb,och hade dåligt med pengar,
Där checkade vi in och fick ett dubbelrum ,och gick till kojs nästan med detsamma ,det hade varit några hårda dygn och vi var slitna efter resan ,där vi hade försökt att tömma allt vad alkoholhaltiga drycker dom hade i planet ,och lyckats rätt bra.

Yamashita Parken
Dagen efter gick vi till Maersk kontoret och varskodde att vi anlänt Ja ha och vem är ni då! svarade damen bakom skrivbordet, ja vi är två matroser som skall mönstra på här i Yokohama, jag skall till Svendborg Maersk och min kompis här skall till Clara Maersk , vänta lite sa damen och försvann så skall jag gå och se efter.

Hon kom tillbaka efter en stund och sa att båten jag skulle ombord i skulle segla från Long Beach California dagen därpå och skulle inte komma ut på Fjärran östern förren om två veckor, Va i helvete jag skulle ju mönstra på här idag fick jag veta nere i Bangkok, Ja då hade dom fel , du skall mönstra på om två veckor ungefär den 21 December i Hongkong

Ja då måste jag få ett förskott ,för jag är black sa jag, Sorry svara hon det kan du tyvärr inte få, inte innan du har skrivit på anställningspapperna, men då är du ju allaredan ombord och behöver inga pengar, detsamma var det för Peder men han skulle bara få gå iland en vecka innan också han skulle till Hong Kong och mönstra på en styckegodsbåt som hette Clara Maersk

Men vad fan skulle vi ta oss till utan pengar!! Vi måste ju ha mat och dryck och tak över huvudet, så vi skrammlade ihop dom småpengar vi hade och det blev inte många Yen, räckte dock till ett par flaskor öl...

Vi gick runt i Yokohama hela dagen utan att få någonting äta, vi bestämde oss för att gå tillbaka till Oriental Hotel och pröva om vi kunde snacka till oss ett rum på kredit över natten, när vi kom dit fanns det inga folk att se någonstans!
Vi såg att dörren till vårat gamla rum stod öppen och rummet var tomt så vi gick helt enkelt in och la oss,och somnade gott bägge två.. Tills vi vaknade av att det stog en Jappse och skrek som en stucken gris i dörröppningen som vi naturligtvis inte förstog ett ord av, men så mycket förstog vi i alla fall att det var bäst att ta sig därifrån fortast möjligt..

Det var mitt i vintern och snö och kallt, och där stog vi i Yokohama mitt i natten utan ett öre på fickan med våra väskor, hungriga och törstiga som bara fan, vad skulle vi ta oss till! det var bara att cirkulera runt och försöka hålla värmen så gott det gick, till slut hamnade vi i Yamashita parken där vi la oss på varsin bänk med suitcasen som huvudkudde, och försökte få lite sömn , jag slumrade till ett tag ,men vaknade av att någon stog och ruska i mej ,först trodde jag det var någon som skulle råna mig och for upp från bänken för att försvara mig, men hade det varit en rånare hade han väll inte ruskat i mig på det där viset tänkte jag och lugnade ner mig..

Han som hade purrat mig var en äldre herre som stog och viftade med armen och pekade bort mot en papperskorg som han tydligen ville att jag skulle följa med bort till, vad är det han försöker säga ?? sen började han plocka upp en massa tidnings papper ur korgen , som han sedan ville att jag skulle stoppa in under byxbenen och tröjan, då skulle det antagligen bli varmare ,det var nog så han menade ! och det stämde det blev bra mycket varmare.

Fullproppad med tidnings papper gick jag tillbaka till min bänk och la mig ,då kom den gamla japanen igen ,och började vifta med armarna och den här gången ville han att jag skulle ligga under bänken istället för ovanpå? han hade ju haft rätt med tidningspapperen i kläderna, så jag slängde in väskan och kröp in under parkbänken och la mig till rätta , då började han skotta till snö på bägge sidor om mig, till slut var det bara skallen som stack upp , det blev varmt och gott , fan vad bummsen är hjälpsamma i Japan tänkte jag och slocknade..

Men inte fan kunde jag ligga under en parkbänk i flera veckor och utan pengar till mat och dricka, Peder låg ännu och sov på sin bänk ,så jag fick purra honom ,han hade legat ovanpå och hade frusit som en hund.. Fan där hade vi legat under bar himmel i en park i Japan mitt i vintern ,vi var tvungna att hitta på någonting , vi gick upp till China town där såg vi ett ställe som hette Olafs place det måste vara norskt! ,så vi gick in.. bakom bardisken stog det än vit bartender som presenterade sig som fiske Hansen från Norge..för honom berättade vi hela historien..

Han tyckte antagligen synd om oss för han satt fram varsin skål med varm fisksoppa och två pinnar till oss, vi tacka och tog emot ,men hur fan skulle vi få i oss någonting med dom där pinnarna, Ge dom för fan varsin sked så dom inte svälter ihjäl var det någon som ropade vid bardisken, och med sked gick det fan så mycket bättre.

Under tiden vi åt soppa så hade Hansen ringt till Maersk Line som hade bekräftat det vi berättat för honom att vi skulle mönstra på varsin Maersk båt
och inte kunde få nått förskott.. Nu skulle vi få kredit på Olafs tills vi skulle flyga därifrån , mat två gånger om dagen och fyra flaskor pilsner var, och så fick vi låna pengar till att betala hotellet med ,vi tog in på Oriental igen.. Det var ju en helvetes tur det ,annars vet jag inte vad vi skulla ha tagit oss till, sålt rövhålet till jappsarna kanske!!

Efter ett par dagar började vi förstå varför dom kalla Hansen för fiske Hansen
vi fick fisk varje dag, kokt ,stekt men det var allright det gick ingen nöd på oss.
Dagarna gick och Peder flög ner till Hong Kong och Clara Maersk, och jag gick kvar i Yokohama och åt fisk en vecka till ,sen var det min tur att resa ner till Hong Kong, efter jag hade mönstrat på och fått ihop till vad jag var skyldig på Olafs sände jag pengarna direkt , det blev populärt och jag kunde få kredit där "any time again" sa dom när jag var tillbaka och hälsade på. men det behövdes inte... .

Påmönstring i Hong Kong

När jag landat på Kai Tak flygplatsen där landningsbanan låg ute i vattnet och nästan mitt inne i stan, stod Maersk agenten i ankomsthallen med en skylt med mitt namn på och väntade ,vi körde till container hamnen där det var full fart med container truckar som körde kors och tvärs mellan alla uppställda containrar. Vi kom ner till fallrepet och gick ombord, jag letade mig upp till Gnisten som var en stor och fet engelsman på en sådär 130-140 dallrande fläskiga kilo som satt där på en stol med fläsket hängande ut på vardera sidan stolen.

Jag presenterade mig som nu matros Ny matros sa han !! Vi skall inte ha någon matros utan en Timmerman, va fan säger du ! jag har fått henne som matros i Bangkok svarade jag, ja det är inte mitt fel (Take it or live it) svarade fanskapet. Och vad gör man! jag hade inga pengar så jag var tvungen att skriva på och helt plötsligt var jag timmerman,och säkert den yngsta av däcksmanskapet, timmermännen brukade normalt vara äldre matroser med lång erfarenhet som hade mönstrat upp till timmermän, och inte som jag en ung valp på 20 år , så man var allt lite nervös när man gick ner i mässen och presenterade sig som den nya timmermannen, och i den första utländska båt jag hade varit i....

Bobo
I Tokyo mönstrade det på en skånsk matros, en liten skit från Ystad som kallade sig Bobo som också bodde i Thailand i Pattaya,och som jag,hade han aldrig varit ombod i en dansk båt tidigare,och det kunde ju bli lite språksvårigheter ibland. När båsen gav gubbarna jobb om mornarna svarade Bobo bara Jä Jä på den där fula skånska dialekten, när vi så kom ut på däck kom han alltid fram och klappade mig på skuldran och frågade Vad fan var det båsen sa! jag fick vara tolk jag som alltid hade trott att skåningar och danskar förstod varandra, men så är det visst inte, för båsen frågade också alltid vad BoBo sa för någonting, danskarna har det lättare att förstå svenskar som kommer uppifrån landet..

Halvfjärs Halvfems!!
Jag hade lite problem i början med danskan men det gick bra efter ett par månader, det största problemet var med siffrorna Halvfjärs och Halvfems och allt vad dom nu hette, jag var rätt så nervös när dom skulle ha två man på vakt jag var extra man på 8-12 vakten och skulle till rors första gången, men skepparn där ombord hade bott i Shanghai under andra världskriget och seglade då i svenska Salen rederierna från Stockholm, han kom fram och tog över från styrman och sa att nu skall jag lära dig kompassen , och det skall inte ta mer än en timme! han började med att säga alla kommandon på svenska sedan på danska ,och fan tro det men efter en timme hade det gått in och fastnat i skallen på mig....

Seatrain
Vi blev chartrade av Seatrain i New York och skulle börja segla på väskusten staterna och europa , som ingen av oss gillade ,så det blev en del avmönstringar, när vi kom över till staterna, vi gick på lätten från Japan över Stilla havet till Long beach och sedan sydpå och genom Panama kanalen till Hoboken New Jersey där vi bytte namn och skorstensmärke,

Ölburks hunden Randi
Vi hade varit iland en kväll i Le Havre för att pröva det Franska så omtalade köket, men det blev skit av alltihop ! Vi hittade en lagom flott restaurang, gick in satte oss ner beställde in varsin Kronenbourg öl, och började undersöka menyn som var skriven på franska ,som ingen av oss förstog ett dugg av , och någon hjälp av personalen fick vi inte ,ingen av dom kunde snacka engelsk eller så ville dom inte! så det var bara chansa och peka på en rätt och hoppas på att man fick nått som gick att äta, den första tallriken som kom in var till mig och var full av sniglar ,dom andra fick in dom minsta kycklingben jag sett, men som visade sig vara grodlår ,ingen av oss åt upp det vi fått in....

Så vi tog en taxi därifrån ombord lika hungriga som vi var när vi kom, som heller inte var helt problem fritt, vi hade ett helvete att förklara var vi skulle någonstans men fram kom vi till slut,men innan vi gick ombord skulle vi ha (one for the road) på första schappet. Där inne var röken tät och det luktade av Gaullios en fransk cigarett som smakar halm ,och där satt fullt av hamnarbetare och drack vin.. barägarn där som konstigt nog ville snacka lite engelska,som dom annars inte var mycket för i grodlandet Frankrike, hade en hund berättade han som precis hade fått valpar, 9 stycken!!! och visste inte vad han skulle göra av allihopa, så han frågade oss om vi inte ville ha några, och det var klart att vi skulle ha en skeppshund tyckte vi ,så vi tog med oss inte mindre en tre stycken ombord.

Dagen därpå vaknade jag med en ordentlig skallebank , långt innan vi skulle törna till av att det var nått varmt och klibbigt på ena kinden, när jag slår upp ögonen får jag se en liten hundvalp och det börjar lukta skit , fanskapet hade skitit på huvudkudden , jag kliver upp ur kojen för att gå på muggen ,då får jag se att det ligger ytterliggare en hundvalp på fyllebingen!! Jag får vaskat av mig hundskiten ,och på med kläderna ,går ner i mässen där jag möts av en tredje hundvalp!! Va fan är det frågan om jag fattade ingenting, det ligger och springer runt hundar överallt

Efter att ha slagit ett par streck på öl listan och hällt ett par flaskor medicin i halsen, började det klarna i skallen ,och jag började förstå hur valparna kommit ombord..
Ryktena om hundarna spred sig snabbt i båten och hade även nått upp till toppen och Skepparn,som kom ner i manskaps mässen ,och varskodde att vi fick behålla en hund ombord, dom andra två skulle iland ögonblickligen, vi gav dom till stuvarna , valpen vi behöll fick namnet Randi..

Randi blev efterhand expert på att kasta ölburkar i sjön, varje gång vi satt ute på däck och drack öl var hon där, när någon satt ner en tom öl burk på däcket kom hon och bet tag i den och sprang fram till relingen och släppte burken i sjön, hon var också med och drack öl ,vi hade en liten plastskål som vi hällde öl i åt hunden som drack och mådde bra, ibland blev hon fyllesjuk och morrade ända tills någon hällde öl i skålen..

Guld Affärer i Amerika
Vi låg i Rotterdam och jag hade frivakt och låg och sov när det bultade på hytt dörren och den andra svensken Bobo kom infarande och helt vild i blicken
se här vråla han och visade upp en tjock fet guldkedja Är det äkta guld!! Vad tror du !! fråga han , vad har du fått den kedjan från svara jag ! ,det är en grek som vill sälja Fan han har en hel påse full med ringar ,armband ,halsband,örhängen och fan vet allt vad som ligger i den påsen , han vill ha 1000 dollar för alltihop och säger det är Hot ,och måste bli av med grejerna fortast möjligt, han står nere i sidgången och väntar på svar, vad tror du fråga Bobo igen är det äkta guld?

Vi bet i kedjan skrapade med kniv och diskuterade fram och tillbaka om det nu kunde vara riktigt guld, men om det nu var hett och stulet var det ju stor chance att det var så! Men det kunde ju lika gärna vara mässing!! Men va Fan satsar man inte så får man ju aldrig veta. 500 dollar var i så fall ,vi gick ner till greken och såg efter vad som mer fanns i påsen, den måste ha vägt flera kilo och var full av allt möjligt i smyckesväg precis som Bobo hade sagt. Vi slog till och köpte alltihop av greken ,som sken upp och tog pengarna och försvann ner för fallrepet som en oljad blixt..

Planen var nu att vi skulle sälja alltihop i New York och tjäna en massa pengar trodde vi.. Efter Rotterdam skulle vi gå till Bremerhafen sedan upp till Greenock i norra Scotland,som var våran sista hamn i Europa, men i dom hamnarna ville vi inte sälja vårat guld, vi var säkra på att få bättre betalt över i staterna, så efter vi gått över Atlanten kom vi in tidigt på morgon till Sea Trains egen kaj i Hoboken New Jersey, Frank Sinatras gamla hemstad.

Jag hade fått en halv fridag och Bobo som inte skulle på vakt förren klockan åtta på kvällen skulle med iland efter lunchen, vi tog bara med oss en av halskedjorna vi hade i påsen en mellanstor en, gick det bra och vi fick sålt kedjan kunde vi åka ombord och hämta resen senare......

Vi tog oss in till Manhattan genom Lincoln tunneln under Hudson floden och letade reda på en guldaffär, vi lämnade fram kedjan till damen i luckan som vägde den och undersökte den med lup och skrapade med en liten kniv ,precis som vi hade gjort i Rotterdam, och säger att vi får 500 dollar för kedjan, jag trodde hjärtat skulle sluta slå! så mycket trodde jag aldrig att den kunde vara värd.....

Naturligtvis slog vi till direkt och tog pengarna ,och satte kurs mot första bästa bar för att fira , vi drack screw driver och kom fram till att vi nu hade en mindre förmögenhet liggande ombord , det måste ju vara äkta guld alltihop vi hade i påsen. Nu gick vi in på Chase manhattan bank och öppnade varsitt konto, just den banken passade oss utmärkt då dom hade kontor i Bangkok också.....

Vi bestämde oss för att sälja resten av guldet nästa gången vi kom tillbaka till Hoboken, så efter en rundresa till Europa där ingenting intressant, annat än att en norsk motorman hade fått kompani stryk av dom andra i maskin och fått sjukavmönstra i Bremerhafen kom vi tillbaka till staterna och Hoboken......

Efter förtöjningen hade vi fått fritt, och nyvaskade med en påse fylld av guldsmycken gick vi iland och tog tåget från Hoboken under Hudson floden till Manhattan och letade upp samma guldsmeds affär som sist. Vi går in och ser att
damen från förra gången sitter i luckan ,så vi går fram till henne och skall precis ge henne innehållet i påsen , då det plötsligt sa klick i dörren och ett par förvuxna vakter kom och ställer sig på vardera sidan om oss!! Va Fan är det frågan om sa Bobo!! då frågade damen i luckan om det inte var vi som hade sålt en falsk kedja till henne för lite över en månad sedan, ja det kunde vi inte neka till, men inte att den var falsk ,det visste vi ju inte att den var ,det är ju ditt jobb att finna ut av ! och du betalade oss sa vi , den var en så otroligt bra gjord kopia svara hon ,därför trodde hon den var äkta, men efter en senare check med pimpsten och acid syra hade hon upptäckt att kedjan var falsk, och nu ville hon ha pengarna tillbaka, annars skulle hon kalla på polisen.

Men hur vet vi att du inte lurar oss sa jag ,den kanske är äkta och du bara försöker få både guld och pengar, hit med pengarna vrålade kärringen annars kommer ni inte ut härifrån levande, som tur var hade Bobo tagit ut mycket pengar som han skulle sätta i banken, så med dom fick han betala judekärringen så vi kunde komma ut därifrån med livet i behåll.....

Fan att vi skulle gå tillbaka till samma ställe , men dom hade ju köpt av oss förra gången vi var där, så vad fan skulle man tro!! Vi tog med oss guldpåsen och gick lite längre ner i gatan in i en annan guldaffär och försökte igen, men där checkade dom mer noggrant med pimpsten och acid i olika koncentrationer och sa åt oss att gå till en leksaks affär istället,för att dom köpte inte leksaker av mässing. Nedstämda och lurade av grekfan i Rotterdam gick vi därifrån till första bästa schapp och dränkte sorgerna med dom få dollar vi kunde skrapa ihop...

"Guldet! eller mässingen tog vi med oss till Thailand och gav till kärringarna som först blev överlyckliga ,tills dess dom hade checkat upp vad det var värt då blev det andra toner och dags att se sig om efter nytt sällskap....

Charleston
I Charleston South Carolina fanns dom absolut största hamnarbetarna jag någonsin skådat ,negrer på minst 140-150 kilo och ingen var under två meter, dom satt på däck mellan luckorna och åt hamburgare som dom sköljde ner med mängder av coca cola ,samtidigt som dom läste bibeln.. när dom var tvungna att jobba så rörde dom sig i ultrarapid och vaggade fram över däcket som stora förvuxna ankor....

Vi var ett gäng som skulle iland och handla jeans och vodka, och tog en taxi till en större shopping mall, schauffören som var neger hörde att vi inte var amerikanare,så han frågar var vi kommer ifrån! Danmark svarar jag, Aha säger han The Capitol of Sweden !! danskarna blev inte så imponerade av hans geografi kundskaper , men jag som var enda svensk i bilen fick mig ett gott skratt, Dumma Yankare dom vet ingenting om världen utanför sin egen stat..


Gul lök
Båsen hade varit inne på däckskontoret och snokat runt lite och fått veta att det skulle finnas en del fina grejer i en av containerna, elektronik ,kasett bandspelare ,radio och tv apparater, så ett par av däcks gubbarna smög ut sent på kvällen för att leta efter containern ,och när vi hittade den fick jag som var minst klättra upp och öppna den , jag fick upp den och då ramlar det ut tusentals av lökar, stäng dörren för helvete skrek båsen där nere på däcket ,det var inte det lättaste att göra ensam, men dom andra klättrade upp och hjälpte mig annars hade det aldrig gått.. Fan vi hade tagit fel container och fick skyffla lök halva natten och hiva överbord..






Vi seglade på dessa hamnar
Hong Kong
Singapore
Kobe
Yura
Long Beach
Panama kanalen
Baltimore
Wilmington
Charleston
New York
Le Havre
Rotterdam
Bremerhafen
Greenock
Fram och tillbaka en helvetes massa gånger

When the star is white and the funnel is
blue it means nothing to eat but plenty to do.

[gurra_58]

Helt underbar läsning.Dagen ungdomar tror att detta är skrock.Dom frågar ju,har ni internet ombord.Vi ska in på Habbo
och liknande.Allt var bättre förr

[Svempa]

Helt enkelt jättebra skrivit av vår vän AG.B
Har ju själv seglat med honom och vet att det finns massor i hans arkiv,
får hoppas att det kommer mera vid något tillfälle.
Svempa

[ag.b]

Svempa är det inte Sven .Erik Hjulström som döljer sig bakom det namnet?

[Janne Duczynski]

Hur bra som helst, tack...

[Svempa]

ag.b"Svempa är det inte Sven .Erik Hjulström som döljer sig bakom det namnet?
Jo du Anders, det är det. Sven-Erik.

[ag.b]

Tänkte väll det , nu ser det ut som om det har lossnat i norge på offshore sidan , fick ett par erbjudanden idag på West Afrika
Ghana

[ag.b]

Målande gotlänning i Maersk

[ag.b]

Här skulle det vara målande gotlänning i Maersk

[ag.b]

Syv Taggarn

[ag.b]

Ölburks hunden Randi

[Lena58]

Hej, ag.b, vilken rolig historia om dig och Bobo. Riktigt kul att läsa om guld affären och äventyret i Japan utan pengar. Jag heter Lena Öqvist och var kusin till Bo Radström (Nilsson) Bobo. Var du ute fler gånger med honom och jobbade. Som du kanske vet så förliste en båt utanför Köpenhamn 1987, sösholm tror jag den hette och Bo drunknade. Om du har mer historier om honom eller kanske till och med kort så skulle jag och hans Thailandsfödda dotter Carina glada att få lite info om honom. Carina var ju inte mer än 7 år när hon såg honom sist. PS du och Bobo måste ha haft otroliga minnen tillsammans. Hoppas att vi hörs. Min mail [email protected]
Hälsningar Lena

[m/s munter]

Underbart, som att mysa men en båtologen på dass!

Mer livshistorier tack!