En majbrasa

[Flunkbuster]

Så här på valborgsmässoaftonskvällen (långt ord) tänkte jag delge er en liten berättelse om en majbrasa jag var med om på en trålare.

Under några år i mitten av 80-talet arbetade jag som yrkesfiskare, vi fiskade torsk i vattnen mellan Grisslehamn och Eckerö, alltså mitt på Ålands hav.

Fiskebåten hette Vinga och var byggd i Flekkefjord i slutet av 50-talet. Hemmahamn var Käringsund på Eckerö, Åland.

En tidig morgon i början av maj 1984 skulle vi som vanligt bege oss ut för att fiska. (Vi fiskade på den tiden med ett halvautomatiskt långrevs-system, en norsk variant från Mustad, det skulle ta alldeles för länge att ingående redogöra för hur det funkade.)

Nåväl, vi var tre man ombord och efter att vår mest maskinkunnige man ombord startat maskinen avgick vi från Käringsund och han gick ner i förskansen för att koka morgonkaffe.
Själv stod jag på styrbordsidan och gjorde alla beten klara. (vi använde strömming som jag skivade i en specialtillverkad maskin)

När vi hade åkt en bit ut på Storbyfjärden tyckte jag att det rökte lite mer än vanligt om båten så jag gick föröver och ropade ner till kaffekokaren att han kanske skulle gå ner i maskin för att kolla varför det rökte mer än vanligt.
Han svarade att det är väl den lilla läckan på grenröret som gett med sig lite till. OK, tänkte jag, vi skiter väl i röken då.

När jag går tillbaks till min arbetsplats på styrbordsidan ser jag att det röker något alldeles för j***ligt akteröver, jag kikar runt hörnet på styrhytten och får se meterhöga eldslågor slå ut från den öppna maskinrumsdörren.
Snabbt som tusan stänger jag dörren till maskinrummet och springer runt styrhytten och upp till skepparen som sitter med skallen nerstucken i stövelskaftet på radarn.
Jag ropade: Det brinner utav bara h*****e i maskinrummet, stäng av maskin fort som f*n. Skepparen lyfte upp huvudet, han såg förvånat på mej och svarade: Va? Brinner det?
Det kan du ge dej f*n på, ser du inte att du står upp till knäna i rök?
Han tittade ner på sina fötter och såg dem knappt för all rök.
DÅ vart det fart på honom, han försökte stänga av maskin men det gick inte, antagligen hade alla manöverkablar brunnit av.

Jag hoppade ut från styrhytten med en 10 kg pulversläckare i näven. Samtidigt ropade jag till kaffekokaren i fören: nu får du komma upp för nu är det kris!

Jag tar upp pulversläckaren och slår med släckarens botten ut det lilla ventilen i maskinrumsdörren för att den vägen få in pulvret.
Men tji fick jag, knapphelv***t på släckaren satt fast som berg och gick inte att trycka in, ändå hade den varit på service några veckor tidigare.

Jag sprang föröver och hittade den lilla 2 kg släckaren i lejdaren ner till förskansen, den tömdes sedan på ett kick ner i maskinrummet, sedan använde jag den som slägga för att få knapphel***et på den stora släckaren att funka.
Som tur var fick jag igång den stora släckaren efter ett tiotal välriktade slag.
Jag och skepparen hjälptes sedan åt att täppa till alla luftintag för att förhoppningsvis kunna strypa syretillförseln till maskinrummet på det viset.
Skepparen sprang sedan upp till styrhytten och anropade Enskärs sjöbevakning att vi hade brand ombord, de i sin tur, larmade brandkåren i land.

Under tiden jag och skepparen är fullt upptagna med släckandet håller vår kaffekokare på med något uppe på styrhyttstaket, jag ropar åt honom: vad f*n håller du på med?
-Jag hämtar räddningsflotten, får jag till svar.

Efter ett tag (ca 5-10 minuter) verkade det som elden var släckt och skepparen tyckte att han skulle gå ner och stänga av maskinen, men jag sa åt honom att det nog inte är någon bra idé utan rökdyknings utrustning.
Så maskinen fick gå och vi vände sakta hemåt igen. På kajen i Käringsund stod Brandkåren och polisen och väntade otåligt.

Brandkåren hade "glömt" att ta med den lilla räddningsbåten de hade för just sådana här tillfällen. Så de kunde inte komma ut och hjälpa oss.

När vi äntligen kom fram hann vi knappt förtöja innan polisen kom och uppmanade oss att: följ med här! Här ska förhöras! Och det med en gång.

Brandkåren tog hand om eftersläckning och såg till att båtens maskin stoppades.

Polisens tekniker äntrade båten innan vi satt oss i polisbilen för att åka till Mariehamn på flera timmars pressande förhör.
Varför skulle vi på förhör då? Jo, pga en snedseglare i Mariehamn som tidigare under året köpt en trålare, (Sandefjord, hette den) som han satte eld på för att få ut försäkringspengarna.
Fiska kunde han iaf inte, så det var väl enda möjligheten för honom att tjäna lite pengar, kan jag tro.
Nu trodde polisen att vi också var mordbrännare!

Vi fick en och en, förklara hur det hade gått till, sedan fick vi åka hem. Tydligen var vi inga mordbrännare iaf.

Polisens tekniker kom fram till att det var ett elfel i maskinrummet som var orsaken till branden.

Vi låg sedan hela sommaren på Algots varv i Mariehamn för att rengöra maskinen, fixa maskinrummet och dra ny el.

Vinga såldes 1986 till en finländare för att bli fritidbåt, kanske hon finns kvar än i dag, vad vet jag.

Ett minne nedtecknat av Flunkbuster.

[fiskmåsen]

Det finns nog ingenting som är så kul och intressant
som att läsa vad gamla sjöbjörnar har varit med om.
Fortsätt skriv ner din minne F B

Mvh Christoffer Jildermark

www.nordiska-farjor.tk