Gränsen mellan fartyg och båt är nog lika svävande som betraktarens öga. Däremot finns en klar regel i Sverige på skillnaden mellan skepp och båt. För att kalla "sej" skepp skall man uppfylla båda kriterierna för längd och bredd, som är 12 x 4 meter.
Könet på pråmen blir värre, men nog är det väl också en hon, även om hon heter Kalle.
Det passar bra att jag såg dej här Staffan! En Stockholmare ringde i går och efterlyste ett par av Waltaris pråmar. Jag har ingen aning om att de skulle ha haft 500 tons pråmar, troligen ämnade för transport av eget virke från sågen i Staffansviken. Om så skulle ha varit fallet borde du ju haft med det när du gjorde artikeln i Lubrikatorn.
En hette Agnö senare Hillskär. En, Gåsön senare Pilen och dom 2 och 2 till hamnade senare hos olika företag. Forsbolaget hade Pilen. Agnö användes nog av Skellefte kol som upplag i Nyborg.
Oh fan vet vad dessa har för kön?
Hej
Jag är ingen pråmmänniska, men detta kanske kan vara till hjälp:
Denna pråm inköptes efter 2:a kriget av Bogseringsbolaget W. Andersson & Co, Holmsund och gavs namnet HILLSKÄR. Såldes senare till Luleå och döptes om till AGNÖ. Det kan ha varit denna pråm som bogserades från Blidösunds varv i juni 1949 av Waltaris STAFFAN och i Svensk Sjöfarts Tidning 26-1949 påstods att Waltari inköpt densamma. Okänt öde.
Mina föräldrar bodde i Säivis 1949-60 och jag har hört många berättelser om öden och äventyr med Waltaris bogserbåtar. I Haparanda bodde vi snett emot Waltaris och äldsta sonen hette Viking...
Tyvärr har jag inte läst Lubrikatorn.
Nu är det säker 20 år sedan jag var i Staffansviken senast men visst låg det kvar resterna av något flytetyg uppe på land?
Jo Bengt, det är säkert den här, men frågan är om den överhuvud taget kom hit upp? Spåren verkar förblekna omkring 1950 och min pappa född 1918 har aldrig hört talas om den här.
Vilket år var konkursen ett faktum?
Om det är Waltaris konkurs Du menar, så vet jag inte exakt. I mina anteckningar står så här: "Okänt år förvärvade John Anton Waltari Säivis sågverk som låg strax söder om Haparanda, och den 29 september 1951 registrerades Säivis Såg AB med Johan (John) Anton, Bror Helge Henrik och Hugo Waltari som styrelseledamöter. Suppleant blev med.stud. Hans Waltari. Den 5 januari 1952 såldes från Waltari till Säivis Såg AB 1888 STAFFAN (56.000 kr), 3293 HÖFDING (60.000 kr), 2790 ANGUR (48.000 kr), 6743 FURÖ (48.000 kr) samt 4622 SYLVIA (okänt pris). Bror Helge Henrik Waltari utsågs till huvudredare. Men redan då var också Waltaris imperium på väg att rämna. Sannolikt år 1956 begärdes Säivis Sågverks AB i konkurs och drevs i varje fall 1957 som konkursbo. När bolaget ombildades till Säivis Sågverks AB vet jag inte, men så står från 1957. År 1957 är samtliga fartyg avyttrade, Waltari hade avlidit och dödsboet tvingats i konkurs".
Jaha Sven, den historiska delen med Säivis som huvudort var väl både bra och dålig. Sverige kapitulerade för Ryssen, 1809, men å andra sidan slapp vi finnarna. Så får man väl inte säga, men det har gått 200 år och vi vann senast i hockey.
Kapitulationen skedde (av misstag eftersom ryssarna faktiskt redan hunnit lämna Umeå) i Säivis och gården där den skrevs under av den ryske befälhavaren finns kvar än idag.
Hur gick det nu med Waltaris bogserare?
En slet sig och blåste upp på en ö där den skrotades?
En höll på att sjunka och frivilliga brandkåren räddade den med länspumpning, tyvärr missade man att bevaka den när den låg infryst på vintern, plopp, och sedan syntes bara skorstenen, skrotbärgades sedan?
Vad hände med de andra?
Något skrov från en pråm eller? fanns/finns kvar i hamnen?
Ok jag vet ungefär hur albumet ser ut och var det kan ligga idag men de flesta bilderna är väl vad man kallar kontaktkopierade? dvs små och alla är naturligtvis svartvita. Med en fräsig scanner går det kanske att att förstora upp?