Skutor

[imar]

Några reflektioner kring Agnes. Efter att hon fått ny motor 1962 såldes 1/2 fartyget 1963 för samma pris som innan motorbytet. Det förefaller ha varit en dålig affär för säljaren. Men tiderna var väl sådana i slutet av skutepoken och han hade säkert inget annat val. Någon som vet vad en sådan motor kostade? Försäkringsbolaget fick bara 9000 kronor för skrov inklusive motor efter förlisningen. Det verkar lågt men för återanvändning av motorn tillkommer ju en hel del kostnader innan den kan monteras in i ett nytt fartyg.

[imar]

Nästa skuta i min samling blir Alpha. Hon hörde hemma i Skärhamn mellan åren 1918 och 1939. Bilden är från bokverket Tjörns båtar.


Alpha Registreringsnummer 1979

Tvåmastade skonaren Alpha byggdes av ek och fur 1869 hos Jörgen Ring Andersens Skibsvaerft på Fredriksö i Svendborg. Hon byggdes för skibsförer J P Hansen i Svendborg som själv var fartygets befälhavare. I Danmarks Skibsliste 1871 finns hon nämnd med 51 nrt. Under den danska tiden bytte Alpha ägare och befälhavare flera gånger. Anton Pedersen Tranum i Thisted var en av dem. Sören Andreas Bach i Thisted var en annan och Jens Albrecht Willadsen i Nyköbing var ytterligare en som var både redare och befälhavare. 1883 uppges i den danska skeppslistan att Alpha var 7,5 fot djup i lastrummet.

Tranum köpte fartyget 1876 för 9 600 kronor. Den 12 januari 1880 strandade han med Alpha vid Husby Klint. Fartyget var oskadat men stod långt uppe på land. För 14 000 kronor fick Tranum, efter flera misslyckade försök, ut Alpha på djupt vatten den 27 maj och kunde därefter segla hem henne till Thisted genom Agger kanal. Det var skibsbyggmester Peder Hald i Thisted som stod för flottdragningen. I 1885 års Skibsliste är Sören Andreas Bach i Thisted redare och skibsförer och i 1887 års Skibsliste är Jens Albrecht Willadsen i Nyköbing redare och skibsförer.

Alpha såldes den 5 april 1889 till Sverige för 7 000 kronor. De som köpte henne var Jeppa Jeppsson och Henrik Nilsson Jeppsson. De var bröder, födda 1854 och 1856 och boende i Skillinge på Österlen i Skåne. De hade lika stora andelar och båda var skeppare till yrket. Alpha inkom till Karlshamn den 20 april och blev där införd i tulljournalen. Hon mättes i Karlshamn den 23 april och fick bilbrev den 5 juni. I registreringscertifikat den 14 december 1894 framgår att bröderna bildat partrederi. Jeppa Jeppsson var då befälhavare. Bröderna Jeppsson sålde Alpha i december 1899 till ett partrederi med fiskaren Per Olsson i Hörvik på Listerlandet som huvudredare och hälftendelägare. Den andra hälften ägdes av Bengt Olsson i Hörvik. I mars 1900 övergick hon till skepparen Bengt Jönsson i Hörvik som i augusti samma år överlät 1/2 till skepparen Anders Jönsson i Djupekås. Efter att Anders avlidit 1902 övertogs Alpha samma år av hans två söner, Bernt och Alfred Andersson i Djupekås med hälften vardera och med Bernt som huvudredare. Skonaren förbyggdes samma år. I januari 1911 sålde Bernt sin hälft till Alfred som då blev ägare till hela skutan. 1913 såldes hon till skepparen Olof Sigfrid Ingemansson på Tjärö i närheten av Karlshamn. Han var själv befälhavare. 1916 övertogs Alpha av ett partrederi i Kalmar vars huvudredare var kontoristen Victor Verner. Köpeskillingen för Verners halva del i fartyget uppges ha varit 4 000 kronor.

Till Skärhamn kom Alpha genom köp, den 28 februari 1918 för 23 000 kronor, av Karl Otto Augustsson och Axel Evald Berntsson. Otto var född i Utäng den 11 januari 1891 och hans föräldrar var August Olsson och Matilda Kristiansdotter. De var födda i Tolleby 1864 och i Södra Bäck 1863. Otto var gift med Alfrida Lovisa Martinsdotter från Flatholmen som var född den 12 juni 1892. De bodde på Idrottsvägen 6 i Skärhamn. Evald var född i Utäng den 30 augusti 1892 och hans föräldrar var Bernt Hansson och Olena Kristiansdotter vilka var födda i Kroksdal 1836 och i Stora Sibräcka 1846. Evald gifte sig med Juliana (Julia) Bernhardina Jansson som var född i Bö Berg den 9 augusti 1896. De bodde på Kroksdalsliden 26.

I 1921 års skeppslista finns Alpha bland motordrivna fartyg. Hon fick maskin på 20 hk 1920. I 1923 års skeppslista är Otto befälhavare och huvudredare. Alphas mättal och dimensioner upptas där till 55,77 brt, 51,30 brt under däck, 37,78 nrt, 19,05 längd, 5,51 bredd, 2,29 djup och 2,5 meters djupgående. I skeppslistan redovisas också att Alpha blivit förbyggd 1917. Hennes lastförmåga uppgick till 110 tdw.

Ägandet övergick i december 1925 helt till Evald Berntsson. I 1927 års skeppslista är han redovisad som befälhavare och ägare till Alpha. Nya mättal redovisas 1929 med 55,53 brt och 39,04 nrt. Fartyget blev drivet 1931 och samma år övergick man till partrederi med Juliana Jansson (Julia) som huvudredare.
Den siste ägaren till Alpha var John Vilgot Blom på Torsö i Vänern. Dit såldes fartyget, med certifikat den 10 mars 1939. Den 18 februari 1944 rapporterar fjärdingsmannen för området att: ”Alpha är sedan 1 års tid nedskrotad så tillvida att den ute vid en vik benämnd Svalvik, ute vid Torsö, delvis ligger uppdragen på land och allt löst av värde blivit borttaget, jämte motor. Endast själva skrovet ligger kvar, och har sålts till upphuggning, vilket redan gjorts.”

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla, Tjörns båtar, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Danmarks Skibsliste 1871 – 1889, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Danish Family Search, Slaegt & Data – Dis Danmark, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

[imar]

Nästa skuta blir Alve. Bilden föreställer den tremastade skonaren Alve som köptes till Skärhamn 1955 och såldes som pråm samma år till Tyskland. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Alve Registreringsnummer 5663
Tremastskonaren Alve var byggd av ek och fur på Carl Otto Christianssons varv i Strömstad 1914. Hon byggdes med namnet Orvar för ett partrederi med ett stort antal delägare där Anders Petter Horndahl i Höganäs var huvudredare. Hon fick Hälsingborg som hemort. Priset uppgick till 36 000 kronor. I mätbrevet den 7 december redovisas 169,53 brt och 147,27 nrt. Bilattesten var daterat den 14 januari 1915 och registreringscertifikat den 18 januari. Partrederiet bestod av 10 delägare med sammanlagt 72 st. andelar. Horndal hade 10 andelar själv och fartygets befälhavare, Nils Petter Olsson i Råå, hade samma antal. Samtliga var från Råå och Hälsingborg.

Hennes mättal och dimensioner uppges i Sveriges skeppslista 1917 till 169,53 brt, 149,31 brt under däck, 141,27 nrt, 27,83 längd, 7,92 bredd och 3,11 djup med ett djupgående av 3,5 meter. Enligt en senare uppgift var Orvars lastförmåga 240 tdw. Den 21 april 1917 blev A B Schönberg befälhavare men skeppslistan för det året redovisar som befälhavare N P Ohlsson. Den 21 mars 1918 blev F W Eriksson i Domsten befälhavare. I anmälan den18 februari 1920 byttes hemorten till Viken. Otto Filip Ingelberg i Lerberget blev befälhavare den 4 april 1922. I 1925 års skeppslista nämns att fartyget blivit reparerat. 1928 installerades en Avance motor på 85 hk för 17 500 kronor. Anmälan härom gjordes den 14 juli 1928. Under tiden i Skåne bytte många andelar ägare genom åren. Den 18 juni 1931 anmäldes Axel Severin Lewold i Viken som ny huvudredare och den 7 september 1932 anmäldes Helmer Otto Kornelius Bengtsson i Hälsingborg som ny huvudredare men Viken var fortfarande hemort.

Den 16 november 1932 utbröt brand ombord då fartyget befann sig 2 distansminuter NV Lappegrunds fyrskepp i norra Öresund. Elden kunde släckas. Efter att Orvar haft Viken som hemort såldes hon på auktion den 29 mars 1935 för 32 400 kronor till ett partrederi med Arthur Johansson i Karlskrona och Osvald Olsson i Ronneby som delägare med hälften vardera. Vid försäljningen ägdes Orvar av Otto Filip Ingelberg 71/72 och Inez Bengtsson 1/72. I anmälan om försäljningen den 1 april samma år framgår att Osvald Olsson var fartygets befälhavare. Han efterträddes den 27 december 1939 av Knut Gunnar Mattsson från Bräkne Hoby fram till den 20 april 1940 då Olsson kom åter. Den 17 maj 1944 blev Nils Håkan Olof Hedberg från Simrishamn befälhavare till den 6 juni samma år då Olsson återvände.

Alve ägdes aldrig i Skärhamn under tiden som aktiv lastdragare men i certifikat den 11 mars 1948 framgår att hon fick John Eskil Oskarsson från Skärhamn som befälhavare en kort tid när hon den 1 mars köptes av Rederi AB Tern i Västervik för 95 000 kronor och blev omdöpt till Erik Hans. Eskils föräldrar var Olaus Oskarsson och Berta Charlotta Johansdotter. De var födda i Brevik 1875 och i Kärrslätt 1874. Eskil var gift med Elsa Julia Sofia Gullman som var född i Grundsund den 21 juni 1918. De bodde på Parkgatan 3 i Skärhamn. Den 3 juli 1948 efterträddes han av Knut Gunnar Olsson i Kristianstad som befälhavare. I en anmälan den 5 november 1948 framgår att en Bolinder Munktell på 180 hk blivit installerad.

Erik Hans såldes den 21 november 1951 för 51 000 kronor. Certifikat den 30 november visar att fartyget bytt namn till Alve med Hovenäset som hemort. Hon ägdes av skeppsmäklare Bengt Evald Johansson och befälhavaren, Tryggve Alfred Karlsson, med hälften vardera. Båda var bosatta i Hovenäset. De sålde henne (intyg den 14 januari 1955) för 21 000 kronor, för motorns skuld, till ett partrederi med Edvard Fager, Axel Larsson och Erik Johansson på Klädesholmen som delägare. Motorn togs ur och monterades in i fiskebåten MD 375 Sydvåg.

Alve hade nu tjänat ut som fraktskuta och såldes av sina redare på Klädesholmen med köpebrev på 5 000 kronor den 12 september 1955. I intyg den 21 november och anmälan den 24 november samma år framgår att fartyget sålts för 6 000 kronor utan motor, till Karl Erik Gösta Dampegård i Skärhamn. Han var född i Stockevik den 12 november 1913 och hans föräldrar var Ludvig Bolivar Olsson och Olga Nikolina Berntsdotter. De var födda i Stockevik 1887. Dampegård var gift med Asta Alma Francina från Mora som var född den 7 november 1913. De var bosatta på Sandvägen 4 Lyckebacken Skärhamn.

Den 30 november 1955 var Alve omgjord till pråm och såldes den 14 december för 7 000 kronor till Zerssen & Co i Rendsburg där hon ännu 1965 tjänade som klubblokal för företaget. Zerssen & Co bedrev rederiverksamhet och andra verksamheter inom sjöfart. I 1955 års skeppslista var hon upptagen till 182 brt, 125 nrt, 240 tdw och med motor på 180 hk.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925 och 1927, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

[Jan Schönemann]

På länken www.shipspotting.com/gallery/photo.php?lid=1272056 finns en bild som visar Alve liggande i Rendsburg 1962.

[imar]

Det var roligt att få se en bild från hennes ålderdom. Lite kutryggig har hon allt blivit men hon slipper havet vid denna lugna kaj.

[imar]

Bilden föreställer, den till galeas omtacklade, skonaren Amalia. Hon hade Skärhamn som hemort från 1932 till 1952 då hon såldes till Degerhamn. Bilden kommer från Ölands Järnvägar & Skutor.


Amalia Registreringsnummer 6159
Amalia var byggd i Marstal 1903 - 1904 av skeppsbyggmästare Gorm Clausen som tvåmastad skonare i ek för Herman Christian Boye i Marstal. Hennes mättal och dimensioner var 62 brt, 50 nrt, 7.6 fot djup, 21,45 längd och 6,10 bred. Befälhavare var J Nielsen. 1907 var O H Petersen i Marstal redare och M C Kock befälhavare. 1909 var H Marius Petersen i Marstal redare och C J Andersen befälhavare. 1915 var C Andersen befälhavare. 1916 registrerades Valdemar Petersen i Marstal som ny redare och samtidigt registreras att djupet är 7,0 fot.

1917 såldes hon till Rederi A/S Gry (Tharald Brövig) i Farsund Norge och döptes om till Gry 1. Året därpå köptes hon av Oskar Kjöles rederi på Nötteröy vid Tönsberg i Oslofjorden. 1919 inköptes hon från Norge av Rudolf Albin Olausson i Nordvik på Tjörn och blev då omdöpt till Amalia. I 1923 års skeppslista finns hon upptagen som Amalia (f. Gry 1) med Albin Olausson som befälhavare och redare och med hemort Nordvik. Registreringscertifikatet den 9 augusti 1919 redovisar Albin Olausson som ensam ägare och själv befälhavare. Den 16 mars 1920 mättes hon till 61,07 brt och 49,13 nrt och i anmälan den 25 mars redovisas att Amalia har 22 hk fotogenmotor, vilken inmonterats i Lysekil. Skeppslistans mättal och dimensioner upptas därefter till 61,07 brt, 58,59 brt under däck, 49,13 nrt, 21,45 längd, 6,10 bredd, 2,26 djup och 2,90 i djupgående. Där framgår även att hon drivits 1919. Amalia hade en lastförmåga på 110 tdw.

Den 2 april 1929 bildades partrederi i Nordvik för Amalia med Albin Olausson som befälhavare och ägare av 99/100 och Karl Johan Berntsson i Nordvik som huvudredare och ägare av 1/100. De sålde fartyget till Skärhamn med köpebrev den 26 februari 1932 för 15 000 kronor. Av certifikat den 5 februari 1932 framgår att köparen var Richard Patrik Hansson. Han var född den 28 september 1889 och bodde på Båtvägen 4. Hans föräldrar var Hans Eliasson från Bö Nedergård och Anna Kristina Berntsdotter från Nötsäter. De var födda 1845 och 1853. Richard Hansson var gift med Anna Beata Berntsson som var född i Skärhamn den 23 oktober 1895.

Motorstyrkan på Amalia blev ändrad till 35 hk omkring 1935 och 1943 fick hon galeasrigg. Den 4 april 1946 blev Richards son, Hans Sune Hansson, befälhavare. Efter att Richard Hansson avlidit den 26 oktober 1948 företräddes rederiet och det oskiftade dödsboet av änkefru Anna Beata Berntsson i certifikat den 15 februari 1949. Den 13 februari 1951 utfär-dades certifikat för ett nytt partrederi med Sune Hansson som huvudredare för fartyget och själv befälhavare och ägare till halva partrederiet. Den andra hälften ägdes av hans bror Ralf Bernt Göte Hansson. Bröderna hade övertagit fartyget sedan modern avlidit den 22 juli 1950. Sune var född den 8 september 1921 och Ralf den 31 maj 1930. Sune gifte sig med Snefrid som var född i Norge den 6 juli 1923. De bosatte sig på Båtvägen 4. Ralf gifte sig med Asta Maria som var född i Annedal Göteborg den 8 december 1929. De bosatte sig i Skärhamn och senare i Kungälv innan de åter flyttade till Skärhamn.

Den 7 mars 1951 blev Erik Bertil Roland Lottson befälhavare på Amalia. Han var född i Skärhamn den 22 februari 1923 och blev senare bosatt på Nötsätersvägen 15 i Skärhamn. Hans föräldrar var Karl Oskar Andersson och Anna Pettersdotter. De var födda i Fosseröd 1878 och i Tubberöd 1888. Erik Lottsson gifte sig med Edith Mary Birgitta som var född i Häradshammar Östergötland den 6 december 1929. Den 27 mars 1952 blev Ralf Hansson befälhavare.

Anmälan om försäljning ingavs den 24 april 1952. Köpare var ett partrederi i Degerhamn med fru Ruth Ragnhild Maria Johansson som huvudredare och ägare av 1/4. Befälhavare var hen-nes man, John Viktor Julius Johansson, med 1/2 i fartyget. Övriga delägare var deras barn, sjömannen Arne Jonny Mauritz Johansson och fröken Ragna Ingegerd Marianne Johansson i Degerhamn med 1/8 vardera. Köpebrevet var daterat den 24 april och köpeskillingen utgjorde 25 000 kronor. Degerhamn blev ny hemort. Sonen Arne Johansson blev befälhavare den 7 mars 1961. Den 25 februari 1963 fick Amalia certifikat som motorgaleas med samma ägare och befälhavare. Omtacklingen var gjord 1943 men hade inte anmälts tidigare. John Viktor Julius Johansson i Degerhamn blev befälhavare den 19 april 1963.

Amalia såldes den 18 juli 1963 för 20 500 kronor till Martin Brent i Hook Cottage, Bunce Common Road Leith England för att bli lustjakt. Anmälan om försäljningen ingavs den 6 augusti. Hon ägdes därefter av André Sabbe från Ostende Belgien där hon också rapporteras ha blivit sedd som lustfartyg i juli 1965. Sabbe avseglade med destination Australien, via Kanarieöarna och Dakar i Monrovia. Han anlände till Matadi i Kongo-Kinshasa efter att innan dess även ha besökt Boma. Matadi ligger på Kongoflodens södra strand cirka 160 km från mynningen, Boma ligger en bit innan. Sabbe bunkrade bränsle och proviant och hade tänkt avsegla nattetid utan att betala. Han blev istället tagen av polisen som tog Amalia i beslag för de obetalda räkningarna och hamnavgiften. Sabbe blev därefter utvisad. Även om man inte vet säkert så är det troligt att Amalia fick sin sista vila vid detta ställe i Kongofloden.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla, Svenska seglare och motorseglare, Ölands Järnvägar & Skutor, Tjörns båtar, Danmarks Skibsliste 1905 – 1917, Sveriges Skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933, 1935 och 1963, Norsk Skipsfartshistorisk Selskap, John Bardsley i Cairns Queensland Australien, Folk och hus i Skärhamn samt Stenkyrka kyrkoarkivalier.

[imar]

Den tionde skutan i min förteckning över Skärhamns skutor blir Amanda.

Amanda 3357.jpg (48.48 KiB) Viewed 14533 times

Bilden föreställer galeasen Amanda. Hon hade Skärhamn som hemort från 1943 till 1949 och såldes då till baltiska flyktingar för resa till Kanada. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.


Amanda Registreringsnummer 3357
Galeasen Amanda var byggd av Landskrona Nya Varfs AB 1898. Hon var byggd i ek och fur för ett partrederi i Råå med skepparen Jöns Petter Andersson som huvudredare. Amanda mättes den 29 december till 55,16 brt och 39,69 nrt. I registreringscertifikat den 24 februari 1899 framgår att partrederiet bestod av ett stort antal delägare som tillsammans hade 100 andelar. Jöns Petter Jönsson var befälhavare med 60 andelar och de övriga 9 delägarna hade 40 andelar tillsammans. Samtliga delägare var från Råå.

Under de följande åren byttes befälhavare vid ett flertal tillfällen. Den 18 februari 1905 blev P G Pettersson från Råå befälhavare, den 19 februari 1906 Gustav Albin Andersson från Råå och den 27 februari 1908 Herman Josef Larsson från Råå. I 1908 års skeppslista anges mättal och dimensioner med 55,16 brt, 52,86 brt under däck, 39,69 nrt, 21,07 längd, 6,20 bredd, 2,17 djup och 3,0 meters djupgående. Hemort är Råå och Jöns Petter Andersson är huvudredare. Det nämns även att Amanda varit på varv 1906 för drivning.

Den 23 januari 1914 anmäls att partrederiet utökats med 2 delägare. 1915 redovisas Amandas djupgående vara baserat på 96 ton last. 1917 uppges att hon varit på varv för drivning och reparation 1914. A O S Pettersson i Råå blev befälhavare den 15 april 1919 men den 14 maj samma år var Herman Josef Larsson från Hälsingborg tillbaka. I certifikat den 5 september 1921 uppges motorgaleasen Amanda tillhöra samma partrederi med Larsson som befälhavare och med motor på 20 hk. I samband med motorinstallationen utfördes även reparationer och drivning.

En stor del av andelarna i fartyget bytte ägare under 1925. Då hade hon nyligen varit på varv fördrivning. Enligt anmälan den 21 februari utsågs Herman Josef Larsson till huvudredare. Han var då ägare till 48 andelar i Amanda. 20 andelar betalades då med 2 700 kronor. Den 1 mars 1937 blev Paul Einar Jean Viktorin Jönsson från Glumslöv befälhavare till den 19 februari 1938 då Larsson var tillbaka. Han hade då varit befälhavare sedan 1908 med undan-tag för enstaka kortare perioder. Som sådan fortsatte han tills Amanda såldes 1943. Repara-tioner och drivning på varv utfördes även 1932 och 1934.

Den 3 mars 1943 såldes Amanda för 12 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med John Erik Johansson som huvudredare och hälftenägare. Den andre delägaren var John Eriks far, Axel Bernhard Johansson. Han var född i Säby Sörgård den 26 december 1888. John Erik var född i Skärhamn den 9 oktober 1918 och gift med Doris Isabella Johansson som var född i Annedal Göteborg den 12 oktober 1921. De bodde på Storgatan 21. Den 11 juni 1946 anmäldes att sysslan som huvudredare övergått till brodern Åke Ingvar Johansson (senare Farsén) samma dag. Han hade den 8 juni övertagit John Eriks halva del i partrederiet för 6 000 kronor. Ingvar var född den 20 oktober 1924 och gift med Inga-Britt Augustsson som var född i Skärhamn den 17 januari 1928. De bosatte sig på Idrottsvägen 6. Ingvar blev befälhavare på Amanda den 24 maj 1947. Axel Johanssons föräldrar var Johan Andersson och Inger Kristina Andersdotter. De var födda i Säby Sörgård 1859 och Tubberöd 1853. Axel var gift med Hulda Charlotta Johansdotter. Hon var född i Berga Valla den 11 januari 1894. De bodde först på Storgatan 1 och därefter på Tvärgatan 1 i Skärhamn.

Amanda såldes till baltiska flyktingar den 3 maj 1949 för 25 000 kronor. Det var 3 lettiska medborgare, bosatta i Sverige, som köpte Fartyget. Sjökapten Peteris Gingulis från Göteborg hade 2/5, maskinist Edmunds Ozols 1/5 och agronom Teodors Deedins från Surte 2/5. Hon avfördes från det svenska registret den 16 juni 1949. De avseglade till Halifax i Canada från Göteborg den 7 juli 1949. Dagstidningen The Canberra Times rapporterade den 22 augusti att Amanda, genom ett spanskt fartyg, sökt hjälp via radio på grund av dåligt väder. Hon befann sig då, i sjönöd, 480 distansminuter sydost om Halifax. Hon fick bogsering av den amerikanska kustbevakningen. Tidningen meddelade att det fanns omkring 40 flyktingar ombord. Amanda benämns av tidningen som skonaren Amanda. I Stockholms-Tidningen Eestlastele rapporterades den 20 augusti att Amanda hade maskinhaveri och den 23 augusti att hon hade anlänt med 31 personer ombord. Man kan anta att siffran är korrekt eftersom den kommer från de kanadensiska myndigheterna. Fartygets vidare öde i Canada är okänt. Hon var i 1949 års skeppslista införd till 59,40 brt, 39,27 nrt, 96 tdw och med motor på 20 hk.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, The Canberra Times den 22 augusti 1949, Varvshistoriska föreningen i Landskrona, Sveriges Skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927,1929, 1931, 1933 och 1935, Tjörns båtar, Stockholms-Tidningen Eestlastele, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

[Lars Johansson]

Åter till min fråga om någon har information om Agnes SHOK. Agnes hade fram till under början av 1930-talet annan signal, JTQF

[imar]

Amelia hade Skärhamn som hemort år 1941. Dessförinnan var hon hemmahörande i Nordvik från 1918. På bilden heter hon Gefion med hemort Aalborg.

Amelia Registreringsnummer 1409
Amelia byggdes på Sölvesborgs varv som ett av de tre första fartygen efter starten 1891. Hon byggdes i ek och fur av Carl August Johansson för ett partrederi i Råå med sjökapten Lars Olsson som huvudredare och delägare till 5/15. De övriga delägarna var befälhavaren på Amelia, Johan August Larsson, med 5/15, skräddaren Nils Peter Paulsson och handlande Gunnar Jeppsson i Halmstad, båda med 2/15. Sjökapten Hans Petter Bengtsson i Råå ägde 1/15. Amelia var klar 1894 och mätte då 95 brt, 77 nrt och hade dimensionerna 26,02 lång, 7,08 bredd och 2,38 djup. Hon var byggd som skonare med två master.

Den 27 januari 1899 utfärdades certifikat för ett nytt partrederi i Skillinge, Skepparen Johan Petter Lundgren var huvudredare med 7/30. Befälhavaren, Emil Lundgren i Skillinge, hade 15/30. Övriga delägare med 2/30 vardera var skeppare Henrik Johan Thorsson och handlare Olof Bengtsson. 1/30 vardera hade skepparna Nils Peter och Magnus Thorsson, Henrik Petter Olsson och Håkan Möller.

Amelia intogs i Skillinge sjöassuransförening den 1 mars 1899 för 2/3-dels casco 9 333;33 kronor. Hon var inköpt för 14 000 kronor. Befälhavaren, Emil Lundgren, påmönstrar den 27 mars 1899 i Helsingborg. Han avmönstrar den 16 december 1899 i Nakskov. Bästeman E Andersson, som var född 1876 i Kvarnby, mönstrar på och avmönstrar vid samma tider.

30 mars 1900 påmönstrar samma befälhavare i Simrishamn. Han avmönstrar den 25 november i Nakskov. Samma tider gäller för bästeman F E Andersson, född 1871 i Hoby (troligen Bräkne-Hoby i Ronneby kommun). Den 23 mars 1901 påmönstrar samma befälhavare och bästeman i Simrishamn. Samtidigt påmönstrar lättmatros J Persson, född 1884, lättmatros W Olsson, född 1884 och kocken A Nilsson född 1886. Alla avmönstrar den 26 oktober 1901 i Köpenhamn.

Till Lemvig i Danmark kom hon den 6 mars 1902 genom köp av fiskexportör Andreas Petersen i Lemvig för 17 000 kronor. Den 18 maj 1909 såldes hon för 9 500 kronor till ett partrederi med skeppare Johan Gunnar Andersson, i Nedre Lagnö Sankt Anna Östergötland, som delägare med 6/19 och befälhavare. Den 21 april 1913 såldes hon till ett partrederi i Brantevik med skeppare Ingvar Persson som huvudredare. Han ägde själv 4/37 i fartyget. Befälhavaren, Wiktor Bengtsson från Brantevik, ägde 8/37. I 1917 års skeppslista redovisas Amelias mättal och dimensioner till 95,38 brt, 92,07 brt under däck, 79,81 nrt, 25,99 längd, 7,52 bredd och 2,27 djup. Huvudredare och befälhavare är desamma och som hemort anges Brantevik. Där nämns även att hon drivits 1912.

Den 25 april 1918 kom hon till Tjörn då ett partrederi i Nordvik med Johan Pettersson som huvudredare köpte henne för 60 000 kronor. En Avance motor på 22 hk som suttit i en jakt eller fiskebåt inmonterades i maj 1920, enligt tidningen Länspumpen 1980. Enligt Sveriges skeppslista 1923 hade Amelia en motor på 25 hk. Där nämns också att hon förbyggts 1921 och drivits 1923. Johan Pettersson är huvudredare och hemorten är Nordvik. I skeppslistan 1925 är Karl Albin Pettersson befälhavare. Han var bror till Johan Pettersson. Omkring 1928 insattes ny 1-cyl 2-takt tkm på 60 hk från Säffle samtidigt som hon försågs med styrhytt. I 1927 års skeppslista redovisas Amelias brt till 97,25. Ökningen av brt kan bero på att hon försetts med styrhytt. Den 30 september 1930 uppstod brand ombord när hon var på resa från Kristinehamn till Kolding med trälast. Hon reparerades samma höst vid August Johanssons slip i Nordvikstrand.

Axel Patrik Pettersson sålde den 31 januari 1936 sin 1/7 i Amelia till Gunnar Arvid Pettersson som var född i Nordvik. Axel var bror till Johan och Karl Albin som nämnts ovan. Han tog senare släktnamnet Rangnäs. Gunnar Arvid Pettersson var son till Janne Adolf Pettersson som var ytterligare en bror till Axel. I Svensk skeppslista 1941 finns Amelia nämnd med 60 hk motor, 99,96 brt, 75,55 nrt och dimensionerna 26,08 x 7,52 x 2,21. Lastförmågan var 160 tdw på 3 m djupgående.

Den 20 maj 1941 såldes Amelia till ett nytt partrederi i Skärhamn för 16 000 kronor. Axel Patrik Rangnäs var huvudredare med halva delen i fartyget. Han var född den 1 januari 1888 och bodde på Sjömansvägen 1 med sin hustru Leontina Paulina Pettersson som var född i Skärhamn den 8 mars 1890. Den andra halvparten ägdes av befälhavaren, Gustav Vilhelm Johansson, som var född den 9 augusti 1894 och bodde på skolgatan 12. Axel Rangnäs var född i Bö Nedergård och hans föräldrar var Petter Johansson och Anna Kristina Berntsdotter i Bö. De var födda i Bö 1852 och Tolleby 1855. Gustav var gift med Ida Bernhardina Rutgersdotter som var född den 22 januari 1893 i Lirås. Hans föräldrar var Johan Petter Andersson och Augusta Vilhelmina Johansdotter. Dessa var födda i Hövik Valla 1867 och Nordvik Stenkyrka 1870.

Amelia strandade den 27 november 1941 på västsidan av Samsö under NV storm på resa från Aarhus till Skaelskör i barlast. Skaelskörs kommun ligger i Västsjälland Amt. Händelsen är återgiven i Dansk Söulykke-statistik 1941 på följande sätt:

M/sk Amelia av Skärhamn, 100 brt, på resa från Skaelskör till Helsingborg i ballast. Grundstött den 7 november vid Samsös västkust. Strandningsberetning den 8 november och den 28 november 1941. Sjöförhör i Tranebjerg den 13 november 1941. Ca klockan 0200 då Amelia under styv sydvästlig kuling låg uppankrad vid Tunö, började hon driva med ankarna. Klockan 0300 startades motorn, men då det klockan 0500 inte fanns mera olja ombord stannade den och man försökte för enbart segel gå klar Samsö.

Fartyget bärgades och infördes till Svendborg men kondemnerades av det svenska försäkringsbolaget. Hon såldes, enligt Frederik Frederichsen, för 10 000 kronor år 1943 till V Jörgensen i Fjellebroen på Fyn i närheten av Svendborg. Hon fick då nytt namn, Karen Sörensen. 1944 gick hon på grund utanför Malmö hamn men kom loss ganska snart (SST 1945-1-12).

Den 13 november 1945 registrerades hon på Rederiet Korsör AS i Korsör vilkas intressenter var direktör Thorvald P Olsen Korsör, prokurist Gunnar Hansen Korsör samt restauratör Axel M Olsen Slagelse. Dagen därpå såldes hon till, anmäldes och registrerades på, skibsförer Rasmus Peter Sörensen i Köpenhamn med hemort Köpenhamn. Den 16 oktober 1946 omregistrerades hemorten till Aalborg.

Karen Sörensen blev omdöpt till Gefion när hon den 27 maj 1948 anmäldes för registrering på skibsförer Karl KE Olesen i Aalborg som köpt henne. Registrering skedde den 2 juni 1948. I 1949 års skeppslista redovisas hon som Gefion ex Karin Sörensen ex Amelia med motor på 105 hk. Byggnadsorten anges till Sölvesborg och årtalet till 94/45. Att 45 nämns måste bero på den omfattande reparationen som gjordes efter förlisningen 1941 med påföljande kondemnering. Det är troligt att hon även då fick ny motor på 105 hk. Mättal och dimensioner anges 1949 till 89,5 fot lång, 24,6 fot bred, 6,5 fot djup, 95 brt, 83 brt under däck, 12 rt, maskinrum, 17 rt. manskapsutrymme och 66 nrt. Samma mättal och dimensioner finns fr.o.m. 1946 års skeppslista. Olesen finns registrerad i skeppslistan t.o.m. 1969 för samma fartyg. År 1953 har motorn bytts till 116 hk och 1958 uppges att Gefion hade 158 tdw lastförmåga. 1960 har smärre ändringar gjorts så att brt ökat till 97 och nrt minskat till 59. I 1970 års skeppslista har Olesen ett annat fartyg som fått namnet Gefion.

I september 1969 såldes fartyget till USA. Hon låg sommaren 1970 i Hobro i Norra Jylland i väntan på ombyggnad. Hon blev där uppriggad till ursprungligt skick, nu med Georgetown på Cayman Island som hemort och med brittisk flagga 1975. Hon deltog 1976 i Tall Ships Race. Hon hade flera olika ägare med åren men fanns på plats i Skärhamn den 13 juli 1977 på skutdagarna. Hon sågs därefter i Puerto Rico, Grand Canaria vid flera tillfällen mellan 1980 och 1987. Därefter är hennes öde okänt.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla, Branteviks Maritima Museum, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Dansk Söulykke-statistik 1941, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Danmarks Skibsliste 1946 – 1970, Museet för Söfart i Helsingör, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

[imar]

Amor Registreringsnummer 3988
Galeasen Amor var byggd av ek och fur av skeppsbyggare Simon Karlsson på Nyviks varv i Torp på nordöstra Orust 1882, mitt emot Stora Hasselön. Varvet kallades även Tryckhålans varv. Hon byggdes med namnet Brudgummen för ett partrederi i Hasselösund. Beställare var Anders Herman Andersson, Olof Albin Christiansson och Lars Johan Olofsson Stenberg i Hasselösund. 1899 var hon hemmahörande på Käringön som fiskebåt och i ett bilbrev från samma år intygade Karl B Olsson att sjöbåten Brudgummen, från Käringön, förbyggts vid varvet Åsen innevarande år. Av bilattest från den 18 april 1902 framgår att galeasen döpts om till Amor. I registreringscertifikat från den 22 april 1902 tillhörde hon partrederiet i Hasselösund med de ovan uppräknade ägarna med 1/3 vardera. Andersson var huvudredare och befälhavare, Kristiansson är nämnd som sjöman och Olofsson Stenberg som fiskare. I mätning år 1900 redovisas hon som byggd på klink och i mätning år 1902 som byggd på kravell. Möjligen är det så att hon under vattenlinjen var klinkbyggd och ovan vattenlinjen kravellbyggd. Detta var inte ovanligt.

Hon såldes vidare till ett partrederi på Hovenäset 1903 med Johan Patrik Svärd som huvudredare. I anmälan den 21 september 1903 meddelas att Johan Patrik Svärd är huvudredare och befälhavare med hälften i fartyget. Den andra hälften ägdes av hans bror, Olof Birger Svärd. Han övertog den 22 februari 1907 sin brors hälft för 1 700 kronor och i certifikat den 27 februari framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare.

Den 31 mars 1908 såldes Amor för 3 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med Gustav Johansson som huvudredare och hälftendelägare. Den andra hälften ägdes av hans bror, Axel Johansson, fartygets befälhavare. I skeppslistan 1908 är hon upptagen som galeasen Amor med hemort Skärhamn. Hennes mättal och dimensioner upptas där till 40,13 brt, 39,65 brt under däck, 31,97 nrt, 15,76 längd, 6,42 bredd och 2,20 djup. Där nämns också att hon förbyggts 1899 och att hennes djupgående var 2,9 meter. Av annan källa framgår att hennes lastförmåga var 50 tdw.

Axel var född i Skärhamn den 3 februari 1878 och gift med Beata Pettersdotter som var född i Kroksdal den 9 mars 1880. De var bosatta på Hamngatan 23. Han kallades i Skärhamn för ”Jansson”. Gustav var född den 29 mars 1886 och gift med Albertina Hollander som var född i Skärhamn den 27 maj 1884. De var bosatta på Hamngatan 34. Gustav köpte senare kuttern Garfield. Bröderna var söner till Anders Johan Johansson på Båtvägen 2 i Skärhamn. Han var huvudredare i partrederiet för kuttern Alfhild då hon beställdes från Eckernas varv 1901. Han var född i Skärhamn 1849 och gift med Regina Persdotter från Skärhamn som var född 1850.

Den 15 maj 1912 var Amor på resa från Lysekil till Fredericia på Jylland med last av gatsten. Efter att Vestborg fyr på Samsö hade pejlats kl 21 på kvällen i bäring O.t.N.1/4 N., sattes kursen W.t.S.1/2 S. Den 16/5, kl 01 på natten, grundstötte fartyget på Björnsknude Rev. Detta ligger ca 13 distansminuter innan Fredericia i den satta kursen. Man tog snarast ned seglen, fällde styrbords ankare och började lämpa delar av lasten överbord men då stormen tilltog sprang fartyget läck samtidigt som sjön bröt över. Klockan 7 på morgonen lämnade de två i besättningen fartyget och gick över i en undsättande fiskebåt. Två timmar senare bröts masterna och fartyget blev vrak. Orsaken till grundstötningen bedömdes vara vindförhållanden och strömsättning i kombination med mörker. Sjöförklaring hölls i Horsens den 17 maj.

Axel Johansson hade därefter, mellan 1915 och 1940, jakten Svea som han köpt från Nordvik. Gustav Johansson hade senare kuttern Garfield, från 1918 tills han avled samma år i Norge.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla, Dansk Söulykke-statistik 1912, Segla för Tjörn s. 16, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1908, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

[Torsten H]

..och dansk 'brosten' är svensk 'gatsten'
Hälsningar

[imar]

Tack Torsten, det var lätt att slå upp och det stämmer som du säger. Jag har ändrat.

[Torsten H]

... och 'toppede brosten' betyder ' kuller(gat)sten' och inget annat.

[imar]

Bilden föreställer den tvåmastade skonaren Anna. Hon hade Skärhamn som hemort under vintern 1951/1952. Bilden är från Svenska seglare och motorseglare.

Anna Registreringsnummer 400
Anna var byggd 1893 som tvåmastad skonare på Halmstad varv av ek och fur av skeppsbyggmästare Hugo Frandsen från Danmark. Hon byggdes för ett partrederi med Anders Johansson som huvudredare och fick Halmstad som hemort. Vid mätning den 6 mars 1893 redovisades 85,62 brt och 78,80 nrt. I bilbrevet den 10 mars framgår att hon var byggd för partrederiet Anders Johansson i Halmstad. Registreringscertifikatet från den 17 mars upptar huvudredaren med 4/10, befälhavaren Emil Hansson 3/10, urmakaren Henning Vilhelm Mattisen Müller samt handlare Johan Birger Berggren med 2/10 vardera.

Den 5 december 1902 blev D Hansson i Halmstad befälhavare till den 12 december 1903 då Hansson var tillbaka. Han avlöstes den 15 december 1905 av H Kronberg i Halmstad till den 20 februari 1906 då Emil Hansson var tillbaka. Den 16 november 1906 var Kronberg åter befälhavare. I certifikat den 25 februari 1907 framgår att Anna sålts för 15 000 kronor till Gustav Bernhard Andersson i Falkenberg med Falkenberg som hemort. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Mättal och dimensioner redovisades i Sveriges skeppslista 1908 till 85,62 brt, 79,89 brt under däck, 72,46 nrt, 24,17 längd, 6,84 bredd, 2,26 djup och ett djup-gående på 2,5 meter. Från annan källa uppges att hennes lastförmåga var 130 tdw.

Genom åren såldes Anna ett flertal gånger. Hon hade hemort i Falkenberg, Helsingborg, Söderhamn, Halmstad, Steninge, Södertälje, Åmål, Skärhamn, Lidköping, Kållandsö och slutligen Kungsbacka där hon blev vågbrytare. Efter Falkenberg blev hemorten med samma ägare ändrad till Helsingborg 1909. Därefter såldes hon den 27 september 1916 till ett part-rederi i Söderhamn för 23 000 kronor. En av delägarna var Axel Edvin Madsen som ägde 14/46. I 1917 och 1923 års skeppslista har hon Söderhamn som hemort och Madsen som huvudredare. 1917 är CE Johansson i Barkåkra befälhavare och den 21 januari1921 blev Johan Albert Andersson i Halmstad befälhavare.

Därefter såldes hon den 15 juni 1925 för 4 500 kronor till befälhavaren på Anna, Johan Albert Andersson i Halmstad. Certifikat från den 22 februari 1926 nämner honom som ensam ägare och själv befälhavare. Den 28 mars 1929 blev E V Hallberg i Harplinge befälhavare. Han avlöstes den 30 mars 1939 av E G Johansson i Söndrum fram till den 24 april då Hallberg var tillbaka. I köpeskillingsintyg från den 17 april 1931 framgår att skeppsmäklare Knut Isidor Hasselqvist i Halmstad köpt 1/80 för 100 kronor. I certifikat den 23 april 1931 ägs fartyget av ett partrederi där Hasselqvist är ägare till 1/80 och Johan Albert Andersson 79/80. Den 1 maj 1931 blev Andersson åter befälhavare på Anna. I 1931 års skeppslista framgår att Anna drivits och reparerats 1929 och 1930 och att Johan Albert Andersson är huvudredare.

I anmälan den 20 januari 1932 omtalas att Anna sålts till ett partrederi i Steninge för 6 500 kronor och i ny anmälan den 21 mars samma år nämns att partrederiet skeppare Johan Emil Sager i Steninge var ägare till halva fartyget. Befälhavare och ägare till den andra hälften var Karl Adolf Karlsson i Särdal Halland. Steninge blev ny hemort. Enligt 1933 års skeppslista hade Anna motor på 36 hk. Denna anmäldes den 21 mars 1932 som en Skandiamotor typ A på 40 ind. hk.

Den 19 januari 1938 anmäldes att Johan Emil Sager sålt 1/4 till Karl Olof Karlsson i Särdal och att Karl Adolf Karlsson sålt 1/4 till Gösta Valdemar Karlsson i Särdal. Fartyget fick därmed 4 ägare med 1/4 vardera. Den 4 juni 1938 fick Anna galeasrigg och i certifikat den 8 juni benämns hon motorgaleas. Hon ägdes därefter av Johan Emil Sager i Steninge, Karl Adolf Karlsson i Särdal, Karl Olof Karlsson i Särdal och Gösta Valdemar Karlsson i Särdal med 1/4 vardera. Det enda kända missöde som fartyget blev utsatt för var när hon på resa den 2 juli 1939 från Naestved till Aalborg sprang läck och måste uppsöka nödhamn i Grenaa. Under kriget fram till maj 1945 turades bröderna Gösta Valdemar och Karl Adolf om att vara Annas befälhavare. Därefter gjordes förändringar i ägandet så att Hilda Valborg Karlsson (änkefru efter Karl Adolf Karlsson) och Gösta Valdemar Karlsson var ägare till 39 andelar vardera. De övriga 2 andelarna ägdes av Lindholm & Co i Halmstad och Karl Olof Karlsson med 1 andel vardera. Vid överlåtelserna hade fartyget värderats till 2 000 kronor för 1/4. Dessa ändringar anmäldes den 27 december 1956. Då anmäldes även som ny huvudredare, utan ägande, Knut Isidor Hasselqvist.

När denne avlidit utsågs till huvudredare i hans ställe, den 14 januari 1948, skeppsmäklare Ture Erik Larsson i Halmstad. Karl Olof Kardholm i Stockholm blev befälhavare den 7 maj 1948. Anna såldes därefter för 30 000 kronor den 5 februari 1951. Av certifikatet den 27 juni framgår att hon ägdes av köpman Josef Robert Ingvar Karlsson i Södertälje ensam. Befälhavare var Jan Karl du Reitz i Stockholm. Nästa försäljning blev i oktober samma år. Då såldes hon till partrederiet Igor Kristian Helmer von Leiwen Wistrand i Helsingborg för 12 000 kronor. Av certifikat den 24 oktober framgår att Wistrand var hälftendelägare i fartyget. Den andra hälften ägdes av Nils Gustav Adolf Hansson i Skärhamn. Hemort var Helsingborg. Samma datum såldes hon till köpman Gustav Fredriksson i Åmål för 20 000 kronor. I certifikat den 26 oktober framgår att han var ensam ägare. Befälhavare var Lars Gustav Thyberg i Åmål.

Anna såldes vidare den 19 november 1951 för 12 950 kronor till Sören Waldemar Pettersson i Skärhamn. Av certifikat den 16 januari 1952 framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare. Han behöll fartyget endast en kort tid och sålde den 19 februari för 15 000 kronor till Bernhard Gustavsson i Lidköping. Han skulle använda motorn till galeasen Irene, med hemort Lidköping. Motorn som då satt i Anna var en 2-cyl Skandia på 80 hk. I september 1952 såldes skrovet utan maskin av Oskar Jonsson på Kållandsö till Lewi Thorin i Kungsbacka för 3 000 kronor. I en skrivelse den 24 mars 1953 uppges att skrovet skall användas som vågbrytare vid en båtbrygga. Enligt Riksarkivets dossier över avförda fartyg, avfördes hon från registret år 1975. Galeasen Irene av Lidköping, som fick motorn, gick på grund och förliste den 27 juni 1958. Motorn monterades ur ytterligare en gång för att användas till annat fartyg.

Nils Gustav Adolf Hansson från Skärhamn var född den 14 mars 1912. Hans föräldrar var Axel Bernhard Hansson och Karolina Josefina Olausdotter. De var födda Nordvik 1883 och i Nötsäter 1884 och bodde på Dalgatan 3. Nils var gift med Karin Helena Jonasson som var född i Stockvik den 15 november 1912. De bodde på Kroksdalsliden 7.

Sören Valdemar Pettersson i Skärhamn var född den 18 april 1911. Han var son till Petter Pettersson och Alfrida Charlotta Pettersson på Postvägen 20. De var födda i Skärhamn 1874 och i Bö Dampegård 1885. Sören var gift med Alfhild Dagmar Hermansson som var född i Skärhamn den 15 december 1912. De bodde på Storgatan 34.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla, Svenska seglare och motorseglare. Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1927, 1929, 1931,1933 och 1935, Riksarkivets dossier rörande avförda fartyg, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

[imar]

Anna Registreringsnummer 4804
Anna byggdes hos Bessey & Palmer i Southtown England 1892. Platsen kallas även Little Yarmouth. Vid första mätningen fick hon 72,69 brt, 76,8 fots längd, 20 fots bredd och 9,75 fots djup. Hon byggdes i klink och kravell med dandyrigg och fick namnet Dorothy med det brittiska numret ON 92985. Från början ägdes hon av William Bessey och William Harry Palmer i ett bolag. Hon är i 1896 års skeppslista upptagen till 73 brt med William Henry de Montmorency Bessey, i Yarmouth som ägare. Detta torde vara samma person som William Bessey ovan. Därefter såldes Dorothy den 14 juli 1897 till John Revington i The Spa, Tralee, County Kerry på Irlands sydvästra kust. Där finns hon i 1899 års skeppslista. År 1900 hade hon bytt ägare men var fortfarande på Irland. Den nye ägaren var Thomas Myles med adress i Dublin. Dorothy finns med i de brittiska skeppslistorna med samma uppgifter 1904 och 1907. Därefter såldes hon till Sverige.

Den 15 maj 1907 sålde engineer Campbell Patrik Ogilvie, Lawford Place, Manningtree Sussex, Dorothy till Johan Hilmer Hansson på Hälsö. Köpeskillingen var 300 pund. Kuttern mättes till 69.05 brt och 44,50 nrt vid Göteborgs Tullkammare den 29 juni. Den 9 december anmäldes Dorothy till registrering under namnet Anna och den 14 december registrerades namnet tillsammans med uppgifterna om att Johan Hilmer Hansson är huvudredare och befälhavare och att hemorten är Hälsö. Lysekils Tullkammare mätte om henne den 15 april 1908 till 69,05 brt och 39,97 nrt. Sveriges Skeppslista 1908 uppger att Dorothy var byggd 1892 i Southtown av ek. I skeppslistan framgår att hon var galeasriggad och att Hilmer Hansson var befälhavare och redare. Mättal och dimensioner redovisas med 69,05 brt, 69,05 brt under däck, 39,97 nrt, 23,52 längd, 6,80 bredd och 2,71 djup. Hon drevs och reparerades 1897 och hennes djupgående var 3,5 meter.

Anna såldes den 19 april 1919 för 16 000 kronor till partrederiet Oskar Olofsson i Skärhamn. Han var huvudredare för rederiet och befälhavare på kuttern med hemort Skärhamn. Hon ommättes vid Marstrands Tullkammare den 20 april året därpå till 70,19 brt och 52,93 nrt. Den 21 april 1921 ommättes hon vid Marstrands Tullkammare sedan motor installerats. De nya mättalen blev 72,86 brt och 51,99 nrt. I Tjörns båtar uppges att Annas lastförmåga var 110 tdw. 1923 års skeppslista redovisar att Annas motor var på 25 hk. Mättal och dimensioner redovisas där till 72,86 brt, 69,05 brt under däck, 51,99 nrt, 23,52 längd, 6,08 bredd och 2,71 djup. I 1927 års skeppslista redovisas att hon blivit förbyggd 1926. Hon drevs då samtidigt.

Oskar Olofsson var född i Kroksdal den 27 oktober 1873. Hans föräldrar var Olof Berntsson och Britta Stina Berntsdotter. De var födda i Kroksdal 1837 och Rösselvik 1839. Oskar var gift med Augusta Matilda Johansdotter som var född i Tubberöd den 9 augusti 1879. De var bosatta på Magasinsgatan 10, Buskär Skärhamn. Den 5 april 1930 registrerades att Oskars son, Allan Thorvald Ferdinand Olofsson, var befälhavare. Han var född i Skärhamn den 22 mars 1905 och gift med Alma Kristina Eriksson som var född på Flatholmen den 12 februari 1906. De bodde på Idrottsvägen 7.

Den 16 juli 1936, när Anna var på resa från Stettin till Lysekil med tre mans besättning inklusive befälhavaren Thorvald Olofsson och med last av briketter, förolyckades fartyget 1 distansminut öster om Arkona fyr. Vid sjöförklaringen i Göteborg den 28 juli 1936 och i befälhavarens skriftliga framställning framgår vad som hände.

Anna hade avgått från Swinemünde den 15 juli klockan 3 på morgonen. Utöver fullt lastrum hade man lös däckslast till en höjd av 85 centimeter. Klockan 6 på morgonen när fartyget låg på NNV-lig kurs sprang 3 bultar, som sammanhåller cylinder med vevhus i motorn, av. Då motorn på så sätt blev obrukbar, fortsatte resan för segel. Klockan 14 på eftermiddagen, då Anna tillryggalagt 43 distansminuter, slog vinden över i en hård regnby till S varvid mesanseglet gippade. Av påfrestningen sprängdes en schackel i ett av mesanskotsblocken så att mesanbommen slog emot och bräckte ned styrbords mesanrigg. Strax därefter upptäcktes att fartyget sprungit läck. Befälhavaren beslöt att söka lä vid Arkona och ankrade upp 3 distansminuter väster om fyren. Klockan var då 16.30 på eftermiddagen. Man satte omedelbart igång med provisorisk reparation av motorn. Vid midnatt gick vinden över till SW och ökade samtidigt betydligt i styrka. På grund av den ändrade vindriktningen måste Anna söka lä på östra sidan av Arkona. Ankaret lättades och motorn startades men på grund av skadan gick det inte att köra fullt. Dessutom var endast storseglet brukbart, varför man inte lyckades ta sig runt och in på smult vatten. Man ankrade därför upp 1 distansminut ONO om Arkona fyr. När fartyget inte längre kunde hållas läns med pumparna sattes, klockan 6 på morgonen den 16 juli, nödflagg. En tillskyndande ångare tog upp besättningen och strax därefter kunde man se att Anna sprängt ankarkättingen och drev i ostlig riktning.

Det uppgavs att hon senare sjönk på ca 28 meters djup. Orsaken till olyckan bedömdes vara maskin- och rigghaveri i förening med den storm som rasade över Östersjön den 16 juli. Motorn som inmonterades 1921 var ny men på grund av att fartygets dräktighet understeg 100 ton hade den aldrig besiktigats av fartygsinspektionen. När vinden kantrade och mesanbommen gippade och förorsakade rigghaveri, erhöll fartyget så stark påfrestning att det sprang läck. Det är möjligt att någon av de genomgående bultar i plattjärnen som förbinder jungfrurna med fartygssidan sprungit av.

Källor: Kutterepoken, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927 och 1929, Brittisk skeppslista 1896 – 1907, Gilbert Mayes England, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Klädesholmen.