Ännu ett avstannat drömprojekt till salu!

[Fredrik]

Trist att se den ena bogserbåten efter den andre som hamnar i drömmares händer. Först skärs det friskt, sen byggs det friskare tills kulor och svett sätter andan i halsen på drömmaren som i sin tur ger upp!
Och vad blir kvar?

http://www.blocket.se/stockholm/Stalbat ... ?ca=18&w=3

Men vist har man stor plånbok och ännu mer drömmar så kan ju alltid drömmandet få fortskrida!

[C-G Nilsson]

Jag tycker inte att det gör så mycket att man inte uppnår sin dröm alla gånger. Man kan inte lyckas jämt. Det som dock är viktigt är att ge upp i tid och veta sina begränsingar samt att prioritera rätt saker.
Jag skulle själv aldrig ge mig på en träskuta för jag skulle nog aldrig hinna bli klar i en ände innan renoveringsbehovet blev akut i en annan del av båten. Har man fått ihop ett helt skal - dvs tätt både uppifrån och nerifrån klarar sig nog båten ganska länge i projektstatus. Dock måste man i sin budget ha pengar för bottenunderhåll så att när man känner sig färdig med det som är ovan vattenlinjen inte får ett helt övermäktigt läge på skrovet som i fallet med Lady Jane http://timzim.blogspot.com/. En sorglustig läsning - rekommenderas.

[kapstans]

Ja detta ser ut som en ren hädelse mot fartyget. Folk bygger ju ständigt egna byggen på annars vackra skrov. Om de nödvändigtvis skall ha nytt bygge på varför köper de då inte ett passande från tex Grenå/Fornaes eller liknande.

[Fredrik]

Men du C-G!
I alla ära, men även objektet är tätt uppifrån och inte läcker så känns det märkligt, när så många hamnar i just den situationen och sedan blir liggande.

Inga resor, inget underhåll och i slutändan en förlust försäljning. Vilket bottnar i precis det du var inne på. Nämligen att se sina begränsningar och få en uppfattning om hur mycket jobb det faktiskt är. Eller för den delen, vad det kostar!

Och då undrar man hur många trotjänare som egentligen kanske bara behövde lite ny olja och packningar men som sedan knäckt ekonomier/familjer, och gjort ett vacker fartyg till en flytande pråm med endast vikten som värde!
Vist är man lite cynisk, men även om jag kanske ha mina åsikter så går man själv där och strosar på kajen och njuter av drömmeriet ibland..
Men många en gång vackra fartyg har nog gått den tragisk vägen...

[C-G Nilsson]

Jag håller helt med dig tror jag. Du har helt rätt i att man borde låta bli att förstöra något som är användbart för att bygga om helt är ett enormt stort projekt. Jag hade den stora lyckan att få vara helt ledig från jobbet i två månader och kunde uträtta massor (blev dock inte klar på mycket långa vägar men har nu en fullt funktionell båt i alla fall). Numer är jag inte lika lyckligt lottad utan projektet rör sig knappt framåt alls då jobb och familj tar nästan all tid. Precis som hos de flesta andra alltså MEN tack vare att Björns inre nu är torrt så är det ingen panik längre. Björn finns där och väntar lika glatt varje gång jag kommer ner. Björn är räddad undan förgängelsen (hoppas jag). Dock är Björn precis ett sådant exempel som du nämner där precis allt av det gamla rivits ur och byggts om under 35 år. Denna evighet av tid visar hur stort och omöjligt ett sådant projekt kan bli.
Tänk vad gött det hade varit med orginalmaskin i båten. Ett lämpligt backslag m m . .

[Fredrik]

Håller tummarna för dig, och det är jäkligt kul att höra att det går bra för Björn.

Jag ser det lite som så att när man slutar titta till sitt objekt då är inte slutet långt borta.

Och det viktigaste tipset av allt, räkna med det otänkbara!
Jag har alltid länspumpar riggade, och jag ber vänner åka förbi. Och lyckosamt har jag många bekanta som verkligen ställer upp och hjälper till att lägga om förtöjningar och jaga bort tjuvar!

Det är i min mening det lilla envisa engagemanget som gör skillnaden. Inte de ryckvisa stora jobben.

Men det är min syn, och så länge det ger mig de resultat jag vill ha så är jag nöjd. Och då är det roligt och då jobbar man vidare.

Med andra ord sätt inte upp mål du inte rimligen kan nå om du inte är beredd att satsa allt! Hus, hem familj osv!