AIS in absurdum

[Janne Duczynski]

Under sommaren har jag hoppat in extra och kört räk och tacokryssar på den lilla sjön Runn
mellan Falun och Borlänge.
Sjön ligger i fartområde E (hamn och Kanaltrafik) och har något mildare regler än A,B,C och D
område.
Reglerna ser dock ut att hela tiden jämnas ut och komma närmare internationell sjöfart vilket innebär
att likvärdiga IMO regler implementeras i samtliga fartområden.
Kravet på AIS är det senaste i raden av utrustning och nu även LRIT (long range identification and tracking) som troligtvis på sikt kommer att krävas i samtliga fartområden.
AIS är i stor sjöfart ett ypperligt säkerhetshjälpmedel men på små insjöar med några enstaka komersiella båtar blir det patetiskt att kräva investeringar runt 50.000 kr och bli ensam på sjön med utrustningen.
LRIT är ännu en STASI övervakning för statsmakter och utbyggnad av ISPS förordningen.
Regelverken utformas av organisationer inom IMO och nu även EG som ingen vågar ifrågasätta, utrustningskraven
tar ingen hänsyn till att det finns länder med skyddade skärgårdar och insjöar därför kryper kraven ner på eka-nivå.
Det gamla hederliga ”dispensverket” finns inte längre.....

[Shipwright]

Lika bra att skaffa epirb, 6 timmars överlevnadsdräkter och MF/HF-radio också för det vill de väl ha snart på så stora oceaner somm Runn.
Det tycks som om det är ute med sunt förnuft när det är så enkelt att hänvisa till regler som är skapade av någon annan, och så behöver man ju inte ta ansvar för sina egna beslut heller.