Vilken och var.

[mörtske]

Så var det, vi befinner oss ombord på M/F Furuland och vid kaj
ligger f.d. Age 1 slående är väl skillnad på storlek och som ni
kanske kan förstå att ta sig upp och framförallt att vända Furu-
land uppe i Fyrisån men hade man stäven uppe i Flustret så löste
det sej.En fråga till dej Skepparättling som har koll på Vätter skutor
om minnet inte sviker mej så fanns det en plåtskuta vid namn Tuna
fgrån Vadstena och skepparn hette väl Gösta och en inventarie-
styrman som jag inte minns namnet på, vore kul om du kunde veri-
fiera.

[mörtske]

Så kan jag väl visa er vad jag hade för mej de vintrar då isläget
var alltför besvärligt för det här tonnaget.

[Jan Schönemann]

Tuna var en av de sista lastdragarna på Göta Kanal. Den sista lasten som gick österut på kanalen var en vetelast från Säffle till Sthlm jag tror det var 1974. Jag hade förmånen att få vara med på den resan från Lyrestad till Borenshult. Skeppare var Gösta Johansson och styrman var legendaren Göran Svensson (f.ö. väldigt lik Fridolf Rhudin) och fortfarande aktiv som seglande delägare i Pavona. Tuna hamnade sedermera i Västindien.

[mörtske]

Varför jag förde på¨tal just Tuna var att jag har för mej att
maskinen skulle vara en "omkastbar" tändkulemotor av vilket
slag vet jag inte, men det verkar osannolikt men då vet ju du
Jan besked i den här frågan.

[Skepparättling]

Tuna hamnade på botten i Västindien, var minns jag inte i huvudet.

Inte heller vilken tändkula som satt i Tuna, frågan är väl om den satt kvar i slut tampen.
Jag har för mig att jag sett den Tunas tändkula i Motala vid något evenemang. Har (tror jag) även en halvtaskig bild på den, blev trängd när jag tog kortet och sedan tog naturligtvis batteriet slut.

Tuna var med i samma utdockning som Hägern i en annan tråd där kan man också tala om storleks skillnad. Även om Tuna inte var störst bland kanalpesarna.

Omkastningsbara tändkulor är väl inget konstigt i Freja V hade man manövern utformad på det viset.
Tror det var i Grönhögen där de skulle lägga till och istället för att vända så stannade den. Hur proceduren sedan var för att få igång den kan jag inte redogöra för. Men hamnen skulle visst vara utformad i ett L. Längst in hade de fått över en akter ända så de kunde få stopp på framfarten, och då fick maskinisten igång maskinen igen.

[Jan Schönemann]

När jag var ombord i Tuna var maskinen en semidiesel från Jönköpings Motorfabrik. Den hade ett mycket säreget ljud och då ljuddämpningen var bristfällig kunde man på flera kilometers håll höra att Tuna var på gång i kanalen.

[mörtske]

Jo semidisel är vad man populärt kallar för tändkulemotorer och
då var det en Juno Munktell som satt i Tuna, men en tändkulemotor
måste ha tändkulan hela tiden varm annars tänder den inte och
då är frågan hur man gjorde, hade man blåslamporna på vid manöv-
reringen, och då vid en resa från Vänern hela vägen ut till Memmed alla dessa slussar och otroliga manövrar hur det funkade. Jag hade i
Svanen en 2-cyl. 130 Hkr stark Skandia som hade tendens att kallna
på tomgång, jag installerade glödspiraler i varje cylinder för att den
inte skulle stanna för mej, och det var bra när jag gick kanalen upp
till Vättern i charter för Osby-pannan när man låg på tomgång i
varenda sluss.

[sverre]

Är tändpunkt/insprutning rätt ställd och kompet är bra så går den igång utan problem en bra stund efter den stannat utan att "glöda",Sefflen i Sverre går att starta utan att glöda en riktigt varm dag.
I vissa Skadia sitter en "glödring"som brukar bli kass efter en lång tid och då kan dom stanna när man har låg last.
/Christian

[Skepparättling]

NU är jag ute på riktigt djupt vatten, men det finns väl någon tändkulekunnig som kan rätta mig.

En tändkula kräver rätt mycket hand på läggning. Och om jag inte fattat det helt fel justerades kylvattnet beroende på ifall man skulle köra fullt eller ta det något varligare. Så just vid slussning stöps kylvattnet för att hålla "kulan" varm.


Får nog ta tillbaka det där om Tunas maskin och Motala, det var nog Hennes fd Winsch jag fotat...

http://archive.corren.se/archive/2004/7 ... vrz6kdvicz

[mörtske]

Nu skall vi ta det där med tänkulemotorer, jag har haft att göra
med många sådana maskiner både som huvudmaskiner och som
winchmotorer, till en början var det en (glödande) kula som fick
bränslet att tända men blev den för varm miste motorn i kraft i
Vera av Västervik satt en 35 Hkr Västervikare med sidoinsprutnig
där hade man ett särskilt insprutningsmunstycke för vatten in på
kulan då ökade kraften avsevärt. Så kom maskiner med toppinsprut-
ning där hade man kylning runt kulan den kylningen kunde man
ändra (Säfflemaskin) För att få igång en tändkulemaskin var man
till en början tvungen att värma med blåslampa innan man kunde
starta kulan hölls sedan varm utav sej själv, på toppinsprutde
maskiner var det en särskild propp som inne i toppen bestod av
koppar,som man värmde (man försökte med gasolbrännare, men
efter en olycka förbjöds gasol i fartyg) den här pluggen byttes
senare ut mot tändpluggshållare,tändpluggar var som ciggarer som
glödde som starthjälp tills maskinen var varm.
En tändkulemotor har inte så hög kompresson att den tänder av den
jag sa at i Svanens Skandia installerade jag 12 volts glödspiraler men
det var en egen uppfinning.
Förkammardislar förkomm i lastbilar,Mercedes persondislar där var man
tvungen att glöda tills en glödspiral på instrumentpanelen visade att
nu kan du starta motorn.
Dagens heldislar tänder på grund av den höga kopression och behöver
varken det en eller andra.

[mörtske]

Nu när jag håller på med fartygsmotorer vill jag passa på att höra
om någon i forumet känner till
Jag håller på att helrenovera en 4-cyl. BMC förkammardisel från -66
om det finns någon sådan motor liggandes någonstans som resev
delsmotor för det börjar vara knapert med reservdelar. Mörtske

[mörtske]

Nu börjar det nästan bli en bok av det här, men lite mer om tänd-
kulemaskiner, jag sa förut sid-eller toppinsprutning, på sidinsprutade
maskiner typ winchmotrer sprutdes bränslet in från sidan upp
i kulan insprutningen gick inte att ändra därför kunde kulan ibland
vara mycket varm tex.vid hår belastningdå miste motorn i kraft,
toppinsprutnig där kunde man ändra insprutningen, när man gick
på tomgång stängde man spridaren då skedde insprutningen som
ett dimmoln högt i cylindern på så vis hölls kulan varm vid full
fart öppnade man spridaren och insprutningen skedde i stort sett
som i en stråle rakt ner i cylindern och slogs sönder av kolvens
uppåtgående rörelse och då vart inte kulan så varm.
Ang BMC diseln jag skrev om är modellen Captain och är på
ca, 40 Hkr sitter i en liten fiskebåt
Ja nu har ni lite att läsa på rätta mej om jag har fel för vad
jag förstår så finns många ägare till tändkulemotorer som har
avvikande meningar i ärendet. MVH

[Torsten H]

mörtske - fotot, där 'Sjöberg' kliver ombord - är det från 'Capella'?

[mörtske]

Jodå Sjöberg hälsar på i Capella, i den satt en 6-cyl lågvarvig
MAK på 240 Hkr.hon gick fram i vilket väder som helst men p.g.a.
det så var hon i dåligt väder mer under än över vattenytan var
duktig i isen men skrovet var nitat så ibland gick en nit vid is-
brytning.

[Skepparättling]

Varför jag förde på¨tal just Tuna var att jag har för mej att
maskinen skulle vara en "omkastbar" tändkulemotor av vilket
slag vet jag inte, men det verkar osannolikt men då vet ju du
Jan besked i den här frågan.

Tuna var en gammal dam med många maskiner. Från början en Oil Engine Kromhauts Motorfabriks Amsterdam. Sedan ska det i början av 20 talet monterats in en Lysekils mekaniska verkstads AB maskin om 249 hkr . Som 1925 byttes ut mot en Ångmaskin på 150 hkr av Lindholmens fabrikat en maskin tillverkad redan 1897. Efter att Tuna cementlastad gått på grund och sjunkit i Vänern 1946. Reparerades hon på Karlstad varv. Ångmaskinen byttes ut mot en ny Lysekilare en Skandia på 210 hkr ( det är denna som ska ha varit omkastningsbar). Denna byttes någon gång mellan 1960 och 1972 ut mot June Munktellen på 240 hkr som Janne beskriver.


Det är många sista för Tuna hon uppges tagit den sista Zinklasten från Åmmeberg till Otterbäcken. Och ska ha varit det sista fraktfartyget som var inne i Munksjön i Jönköping innan broarna blev fasta.