Vart är Olle på väg?

[olofh]

Ja så sa Kapten Eriksson på Bogserbåten Thor. Vi hade gått från Vänersborg och skulle
hem till Säffle det var kolsvart ute förutom att det var en klar och fin himmel och jag stod vid rodret.
Styrmannen gav mig kursen allt var frid och fröjd tills Kapten Eriksson dök upp för det första blev han arg
för att "någon" hade fixat fin musik på radion, denna radio som bara skulle sända P1 nyheter och väder, absolut
inget annat. Efter en avhyvling så tittade han på kursen. Det var då han frågade vart är Olle på väg?
Vad skulle jag svara på en sådan fråga, vi var ju på Vänern och på väg hem. Det var ju Styrman som gett mig kursen
och jag litade på honom förklarade jag för Kapten.
Svaret blev: Om Olle fortsätter på denna kurs så hamnar han på Blåbergskullen i Sunne.
Orsaken till denna konstiga kurs var att de hade fått en ny TV mast som blinkade och som styrmannen hade tagit sikte på.
Synd att Kapten Eriksson kom upp och såg misstaget, det hade varit kul att komma till Sunne.
olof

[m/s munter]

Idag är det ett hellsike nattetid med alla vindkraftverk, mobilmaster längs stränderna. än värre i stadsmiljö. Här i Karlsborg drunknar fyren till inseglingsrännan vid rödesund av bensinmacken, fasadbelysning på alla hus, bilar och gatubelysning.
Lite som fyren vid hästholmen som Göran fick byta då dess ljus var fast rött... samma som den flock vindkraftverk och mobilmaster har bakom..

[olofh]

Måste berätta en lustig grej när det gäller Kaptenen. Han var väldigt bister och hård men det fanns ett hjärta i honom.
Lön var det sista i varje månad med rätt att ta ett förskott mitt i månaden, så var allt frid och fröjd.
När vi hade fått lönen och den tog ju slut rätt snabbt så var dags att gå upp och begära ett extra förskott. Då fick man höra att
det var lön den sista och förskott den 15:de. Det var bara att buga och tacka för detta besked. Det var bara att gå ner
i hytten och fundera. Efter ett tag så hördes steg i lejdaren och Kaptenen kom in i hytten med sin tjocka plånbok och frågade:
Hur mycket vill Olle ha? Helgen var räddad. Så kom den 15:e och då var det vanliga förskottet. Sedan var det ju helgen som
kom efter och då var det dags igen att gå upp och fråga om ett extra förskott. Svaret var det samma, sedan gå ner i hytten och
vänta på stegen i lejdaren och frågan som kom: Hur mycket vill Olle ha?
När man tittar på det hela så blev det egentligen veckolön vi hade.
Måste säga att Kapten Eriksson hade ett gott hjärta.
olof

[L-J]

Måste berätta en lustig grej när det gäller Kaptenen. Han var väldigt bister och hård men det fanns ett hjärta i honom.
Lön var det sista i varje månad med rätt att ta ett förskott mitt i månaden, så var allt frid och fröjd.
När vi hade fått lönen och den tog ju slut rätt snabbt så var dags att gå upp och begära ett extra förskott. Då fick man höra att
det var lön den sista och förskott den 15:de. Det var bara att buga och tacka för detta besked. Det var bara att gå ner
i hytten och fundera. Efter ett tag så hördes steg i lejdaren och Kaptenen kom in i hytten med sin tjocka plånbok och frågade:
Hur mycket vill Olle ha? Helgen var räddad. Så kom den 15:e och då var det vanliga förskottet. Sedan var det ju helgen som
kom efter och då var det dags igen att gå upp och fråga om ett extra förskott. Svaret var det samma, sedan gå ner i hytten och
vänta på stegen i lejdaren och frågan som kom: Hur mycket vill Olle ha?
När man tittar på det hela så blev det egentligen veckolön vi hade.
Måste säga att Kapten Eriksson hade ett gott hjärta.
olof

Värmande berättelse du delger oss.
Jag har själv stött på syndromet.
Varje "Tuff guy" har en mjuk sida...

L-J

[olofh]

Lite mera lustigheter ombord på "Thor" var när "Pråmstyraren" och jag hade köpt nya jeans för dyra pengar.
Det var ju redan på 60-talet inne att de skulle se slitna ut och vad gör man. Jo man blötte byxorna och hade starkt
tvättmedel och en hård piasavakvast och jobbade med dem på däck. Sedan skulle de sköljas och "Pråmstyraren" kom då på den ljusa idén
att man kunde binda fast dem i en kastlina och hänga dem efter båten och på detta vis skölja ur jeansen. Bra idé tyckte jag och följde hans
exempel. Efter ett tag var det dags att dra in linorna med jeansen, mina byxor var kvar väl fastbundna i linan och såg rätt skapliga ut.
En lång ramsa svordomar kom från "Pråmstyraren" byxorna var borta, jo det var helt tomt i änden på linan.
En annan kul grej var när "Pråmstyraren" hade TVÅLVATTEN i håret för att det skulle ligga ordentlig. Det var ju ett billigt och bra och höll
det långa håret på plats. Meningen var att han skulle klippa sig men frisören hade stängt när han kom dit. Vi skulle gå ner till Göteborg med
en pråm och när vi kom ner så fick vi dra in pråmen vid järnvägsbron och vänta på att de skulle öppna bron. Det var nu som det kom ett
störtregn och där ute stod "Pråmstyraren" och skötte trossen och kunde inte göra något för att skydda sig mot regnet. Ni kanske förstår vad
som hände, jo all tvål som fanns i håret rann ju ner i ögonen och ni vet ju hur det känns.
Vi la till vid Lilla Bommen och den första som sprang iland var, ja ni har rätt det var "Pråmstyraren" som sprang till närmaste frisör och snaggade
sig.
olof

[olofh]

Den dagen visade sig inte Kapten Eriksson något mer.
Det hände vid Spässhult, ni vet Säffles djuphamn ute i Vänern. Vi hade dragit dit en pråm
som skulle lasta över sin last till en Ahlmarkare som låg för ankars. Vi kom upp långsides
och "Pråmstyrarn" skulle kasta över linan till Ahlmarkarn, en mörkhyad sjöman skulle ta
emot linan men han tappade den. Detta ödesdigra misstag råkade Kapten Eriksson se och
ropade till "Pråmstyrarn" att han skulle kasta till en annan ombord för den där svart.....
fattar ingenting. Svaret som kom från den mörkhyade glömmer jag aldrig, på ren
göteborska skrek han till Kapten att han kunde dra sin skepparmössa över ögonen och
gå gömma sig på något säkert ställe. Det gjorde han vi såg honom inte så länge vi låg
där ute på "redden".
olof