Fallrepet

Det fanns gott om brännerier i Västergötland, och genom att välja Hjo så hade han sin fabrik mer eller mindre inom synhåll.

En ytterligare kommentar – jag har inte ritat någon karta för detta. På Orrnäs gård strax väster om Ödeshög fanns ett av två brännerier som levererade råsprit för förädling. Många är historierna om hur dessa (jätte-)tunnor hanterades av besättningen på TRAFIK. DOCK: 1894 levererades denna råsprit ti...

Sammanfattningsvis tycks mycket av produkterna till och från de rika jordbruksbygderna transporteras med båt till och från Hästholmen, men sedan återstod problemet med vidaretransport. Vägarna var notoriskt dåliga. Smalspåret, FVÖJ, tycks nästan helt och hållet haft sin betydelse som förbindelselänk...

Ett par till i dag: SPANNMÅL. Återigen är det trakten kring Heda som exporterar mest spannmål via båtarna. Även här kommer STINA ROS till sin rätt. 41 ton på tre månader. Men ÖRN var snäppet vassare, 42 ton, och ÖSTERN 10 ton. Den enda mottagare jag kan hitta är Helmer Sjöstedt, även kallad "Hj...

Mjöl. På slätten fanns ett antal kvarnar, huvudsakligen vattenkvarnar längs Disevidsån öster om Heda, men även längre österut. Tydligen var även detta en del i en självhushållsekonomi. I Ödeshög med omnejd var man tvungen att importera mjöl, vilket också¨avspeglade sig i båttrafiken. karta7rev.jpg P...

Vi tar ett par till i dag medan vi ändå håller på: Sill. Mycket har beskrivits om sillskutor som kom seglande och farande med tändkulemotorer upp via kanalen till bl a Hästholmen. Jag kan inte hitta något spår av dem 1894, inte heller 1937. Och i passagelistorna är de tydligtvis alldeles väldigt ano...

Då har vi kommit till cement och tegel. På slättbygden fanns några lokala tegelbruk, som tycks ha försörjt trakten med dess behov. Likafullt importerades en hel del tegel, framförallt till Hästholmen, vilket väl antyder att samhället expanderar nu när det fått järnväg, samt Ödeshög. Cement var ingen...

Man använde det tydligen som foder – inte minst under världskrigen inkallades många soldater till att skörda vass runt Tåkern för transport till större garnisonsorter, som Linköping.

Fast jag kan egentligen ingenting om hästar heller.

Då var det dags att försöka visualisera hur trafiken gick med olika varor till och från Hästholmen juni – augusti 1894. Ett grundvillkor var att den enda landtransport utom hästar/oxar och var var den smalspåriga Fågelsta - Vadstena - Ödeshögs Järnväg, visserligen för sin tid modern (bara 6 år gamma...

Det är ju det märkliga; ju mer man information man hittar, desto fler frågor dyker det upp.

Salt transporterades med all säkerhet i säckar. Kol återkommer jag till. Jag får intryck att vissa resor gjordes som rena "koltransporter", möjligen med silltunnor eller något annat på däck.

Stämmer mina beräkningar tog resorna från Göteborg till slutdestination (Jönköping / Askersund) relativt precis 4 dygn i anspråk. Sedan hittade jag ett indicium för att beräkningarna kan stämma. BYLGIA avgick från Göteborg tisdagskvällar (vissa år angavs klockslaget 6 e.m.) Tisdagen den 27 november ...

Jag misstänker starkt att på Vättern gick man i, vad med modernt språkbruk skulle kallas "sling-trafik". Dvs I fallet med Ranbolaget och de bolag som skulle komma att bilda "Samseglingen" gick man två gånger i veckan Göteborg - Göta Kanal - Hjo - Jönköping - Hästholmen . Göta Kan...

Jag får försöka återkomma till detta. Hittills förgäves har jag försökt hitta annonser med avgångar inte bara från Göteborg, utan t ex Askersund, Motala eller Jönköping. Jag vet inte ens om återresorna startade på bestämda veckodagar. Det enda jag kan konstatera är att det borde funnits förutsättnin...

F n håller jag på att göra kartor som visar transportvägarna. Så mycket verkar helt klart att sjöfarten var inte på långa vägar så beroende av järnvägen som tvärtom ... Det räcker med att fundera på att såväl Hjo som Hästholmens hamn båda byggdes på 1850-talet. Ingendera orten hade ju någon järnväg ...

Tack för klargörande! Då får vi väl säga att hon återigen är koleldad ...